Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
damerna. Vapnen äro vatten och mjöl, här känner
man ej rosor och confetti.
Jag har lyckats få in min dam från frukost
bordet, en något bedagad, ogift, kreolsk skönhet,
i ett hörn af gården och slår hänsynslöst under
skratt och jubel öfver den sköna ett ämbar vatten,
som en liten rar halfindianska, som det tyvärr
inte passar sig att skämta med, räckt mig.
Sedan hon blifvit riktigt våt, min feta skönhet,
så gnider jag in hennes svarta hår med ett halft
kilo mjöl.
Plötsligt känner jag mig gripen bakifrån af
två damer, hvilka obarmhärtigt döpa mig med
innehållet i hvar sin handkanna. Med en näfve
mjöl passar den tjocka, som sålunda fått för
stärkning, på att täppa till min mun, som jag
just öppnat för att säga en älskvärdhet, och med
ett skratt skuttar hon undan.
När vi alla äro våta, trötta och nöjda, och
damerna fått sminket väl bortsköljdt, så man ser
deras verkligen vackra hy, som jag aldrig för
stått, hvarför de sminka, dricka vi ett glas med
vår älskvärde värd och våra feta och söta vär
dinnor och — sen i sadeln.
Det gäller att rida sig varm, i skridt bär
det ut ur trädgården, en liten nick åt den lilla
halfindianskan och så i galopp ned till floden,
som flyter tätt förbi. Vi passera vadet, där in
dianer och indianskor vada till fots. De senare
hafva dragit upp kjolarna nästan till midjan, för
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
