Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
58
vägen klänger öfver flera sierror. Alar komma
i stället för eller med quefiuan. De ha något
af hemluft med sig. Andra träd, barrträd, pinos,
som de kalla dem här, blanda sig med alarne.
Deras stammar äro klädda af epifyter, växter,
som klängt sig fast på trädens bark. De visa
oss, att vi närma oss den tropiska urskogen.
Vägen klättrar och klättrar, ibland djupt ned
i dalarne, ibland i zickzack på bergssluttningarne,
ibland på bergkammarne. Papegojornas skrän
påminna om quintalägret och urskogar. Vegeta
tionen blir också allt yppigare. Dalarne fyllas
af urskog. Vägens sidor klädas af grönskande
stammar af smäckra, höga träd, hvilkas grenar
och blad bilda ett hvalf öfver vägen. Orkidéer,
ormbunkar; kaktéer och många andra växter
täcka trädens stammar eller hafva rotat sig fast
i grenklykorna; öfverallt är det en mjuk, fuktig
grönska. Lianer slingra sig kring stammarne
eller klänga sig från träd till träd. Från det
grönskande taket hänga som stalaktiter långa,
skägglafsliknande epifyter. Solen glittrar mellan
kvistar och blad. Det är som en dröm, nyss de
kalla, dystra fjällen, nu den värmande, lifvande
urskogen, hvars skönhet tjusar ögat och mjukar
sinnet. Genom urskogsdalen porlar en bäck
med rent, klart vatten. Det är fjällbäcken, som
ej ännu hunnit smutsas. När dalen blir bred,
följer urskogen bergskanterna, lämnande plats
för gräsmarker.
<>
¿
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
