Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
Vägen söker sig öfver flera sierror. Frän
urskogen går den upp öfver trädgränsen och
ned igen. Sierrans sista utlöpare är Cuesta de
Aguayrenda. Uppför berget klättrar vägen längs
med afgrunderna, den kryper i bergsprickorna.
Ibland har man måst hugga ut trappsteg i bran
terna, så att mulåsnorna kunna klättra fram. När
det regnat, blir allt halkigt, men mulåsnorna äro
ytterligt säkra på fötterna, de rutscha, när de
ej mer kunna klättra. Är vägen svår, så är den
också vildt skön, där den går fram på urskogs
klädda branter. Till sist letar den sig dock upp
på den sista sierravågens kam.
Hvilken utsikt ! Chaco, sagochaco breder ut
sig från bergets fot mot horisonten. Så långt
ögat räcker, syns en vågig slätt med småskogar,
gräsmarker och palmlunder. Nära horisonten
synes Rio Pilcomayo, där så många resande försökt
att komma fram, och där ingen verkligen lyckats,
där Crevaux och Ibarreta dödats af vilda indianer.
Det är det ogästvänliga Chaco, Tobas, Chorotes
och Matacos jaktmarker.
Hur växlar ej naturen i dessa trakter. Ökenartade högslätter, snöklädda högfjäll, vilda cañonlandskap, alpängar, fjällens olika skogsregioner,
yppiga, fuktiga urskogar, torrskogar, rika på
kaktéer, Chacos snårskogar, palmlunder och gräs
marker bjudas här naturvännen, och nästan alla
dessa naturformer hafva vi sett på vägen från
Tarija till Chaco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
