Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är säkert under sådana bristtider, som människan
kommit på en sådan idé, som att genom kokning och
utpressning av saften tillgodogöra sig en giftig växt såsom
mandiocan. Hermann[1] berättar huru ashluslay förstå att
genom kokning göra en giftig frukt, av chiriguano kallad
»Ihuahuasu», ätbar.
Vi böra även komma ihåg, att botanisterna icke givit
människan en enda av de viktiga kulturväxterna. De ha
alla redan varit kända av naturfolken.
Ashluslay och även choroti ha många, om också inte
stora åkrar och leva flera månader av året av deras
produkter. Man kan likväl besöka flera choroti- och
ashluslaybyar, utan att se enda åker, ty dessa ligga i regel ej nära
hyddorna och ej nära floden[2].
Åkrarna äro bristfälligt eller ej alls inhägnade. De äro
ofta men ej alltid dåligt rensade. Hos ashluslay har jag
sett prydligt rensade åkrar med mandioca.
Vad som är särskilt karakteristiskt för dessa folks
åkerbruk, är att de aldrig odla sammanhängande sträckor, utan
en plätt här och en plätt där, allt efter som de funnit en
lämplig, lättröjd bit.
Följande växter odlas av ashluslay och choroti:
Majs (i talrika varieteter).
Mandioca.
Zapallo (Cucurbita Pepo, Lin).
Vattenmelon.
Tobak.
Bomull (blott ashluslay).
Bönor (i flera varieteter).
Kalebassfrukt.
Sötpotatis (blott choroti).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
