Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tatueringsfigurer, som de yngsta och vackraste
indianflickorna prytt honom med.
Efter den första menstruationen hava flickorna sin
fullständiga frihet och skynda sig snart att begagna sig av
densamma.
Det är på dansbanan, som ungdomen träffas.
I de större byarna såväl hos choroti som ashluslay är
det dans varje regnfri kväll, d. v. s. om magen icke är tom.
Denna dans är ungdomens hela liv, omkring den rör sig
allt deras intresse. Det är för den, de måla och smycka sig.
Flera timmar före balen börja ungherrarna tänka på
toiletten. Med yttersta omsorg kammas först håret,
pannluggen och öronluggarna ordnas. Ögonbrynen och
ögonhåren ryckas bort, liksom varje skäggstrå, som skulle våga
sig fram på hakan eller överläppen. Håret under
armarna och omkring könsdelarna avlägsnas även.
Därefter målas ansiktet. Förr måste man anlita andras
hjälp vid detta viktiga arbete. Sedan den vite mannen
infört spegeln, kan man måla sig själv, glädjande sig åt
effekten av varje röd, gul eller svart linje. Tack vare denna
utmärkta uppfinning äro de unga indianerna nog lyckliga
att i långa stunder kunna sitta i andäktig beundran av sin
egen skönhet. Den röda färgen får man av fröna av en
buske, Bixa orellana, som erhålles genom byteshandel med
chiriguano. Den gula beredes genom att tugga en rot och
användes sällan. Den svarta beredes helt enkelt av sot och
saliv.
Det är icke ovanligt, att man trycker ornamenten i
ansiktet med stämplar. Dessa måste betraktas som
primitiva former av de stämplar för mångdubbling av
ornament, som hos yuracáreindianerna och särskilt hos
stammarna i norra Sydamerika äro vanliga och försedda med
invecklade ornament. Den allra enklaste stämpel, som jag
sett, iakttog jag en tsirakuakvinna använda, om vilken jag
skall få tillfälle att tala här nedan. Hon sotade först hela
insidan av handen, varefter hon ritade ett ornament i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
