Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lansarna, till segrarens ära. Vid dryckesfesterna spela de
en stor roll. Byalag, som ej äro så lyckliga, att någon av
deras män tagit en skalp, få låna en sådan från en grannby
till sina fester.
När indianerna draga ut i strid, ställa de först till en
hejdundrande dryckesfest, där de måla sig kolsvarta och smycka
sig med fjäderprydnader, magpansar av tjockt skinn, jackor
och mössor av jaguarhud m. m.
Ashluslay uppföra riktiga krigsspel, riktiga fältmanövrer,
där man övar sig eller rättare roar sig. De, som föreställa
fienden, få alltid stryk. Hövdingarna äro, som nämnt,
befälhavare i krigen. Disciplin finnes ingen.
Vapnen i striderna äro pil och båge och klubbor. Genom
att linda vänstra handleden skyddar man sig mot
bågsträngen (bild 10). En del av ashluslay, som äro beridna, använda
lansar. Mataco använda någon gång brandpilar, med vilka
de sätta eld på fiendens byar.
Ashluslays värsta fiende är tobahövdingen Taycolique, om
vilken jag förut berättat, att han systematiskt beväpnat sitt
folk med eldvapen. Jag frågade en gång doktor L. Trigo,
som i fem år varit guvernör i bolivianska Chaco och som i
denna egenskap haft synnerligen mycket att göra med
indianerna, om han bland dem träffat någon betydande, ledande
personlighet, någon »stor man». Han svarade, att den ende
var Taycolique.
Det sägs bland indianerna, att denna hövding sökt ställa
till ett allmänt indianskt uppror mot de vita. Han har haft
hemliga konferenser med chiriguanohövdingen Mandepora
och chanéhövdingen Vocapoy. Detta var under inflytande av
ryktena om ett förestående krig mellan Argentina och
Bolivia år 1909.
Fred mellan två stammar slutes så, att till de i striderna
dödades anhöriga utbetalas får, hästar och andra gåvor.
Bägge stammarna, även segrarna, betala blodskuld till
varandra. Freden slutes sålunda egentligen mellan individen
och ej mellan stammarna. När alla individer i stammarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
