Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andre går skrattande genom livet. Den ene är ytterst
fåfäng och den andre är ganska likgiltig för att göra sig
gällande. Helst skulle jag vilja skildra varje individ särskilt,
som jag närmare lärt känna, men i regel har jag varit allt
för kort tid med dem för att våga mig in på
individualpsykologien.
Ofantligt lyckligt vore, om d:r Trigos kloka indianpolitik
komme att fortsättas i Chaco. Det är inte skyddslagar,
som indianerna behöva, utan varmhjärtade och energiska
män, som skipa rättvisa med klokhet och tålamod, framför
allt tålamod.
Till sist ett par gissningar. D:r Trigo ansåg att choroti
äro c:a 4,000. Jag tror ej denna siffra är mycket
överdriven, om man även beräknar, att talrika choroti leva inåt
norra Chaco.
Hur många äro ashluslay? Moberg och författaren har
varit i tjuguen byar, av vilka flera voro mycket folkrika.
Beräkna vi, att varje by i medeltal har 200 innevånare, så
få vi 4,200 indianer. Troligen finnes det minst lika många
byar, som vi ej besökt. En hel del har jag hört talas om
i det inre av Chaco. Det skulle därför icke förvåna mig
om ashluslaystammen räknade nära 10,000 individer. Det
är naturligtvis bara en gissning som grundar sig på att
denna stam har en vidsträckt utbredning.
Jag lämnar nu choroti och ashluslay. I facktidskrifterna
skall jag återkomma till deras konst och industri, som jag
här blott flyktigt berört.
Det finnes säkerligen icke något av den siste mohikanens
poesi i mina skildringar, det är icke indianböckernas hjältar
jag här dragit fram, det är helt enkelt ganska vanliga
människor. De yngsta älska lek, de unga kärlek, de gamla mat,
dryck och tobak. De kämpa såsom andra sin kamp för
tillvaron, en kamp, som ofta säkert är hård. Bättre än vi
förstå de att hålla ihop, att hjälpa varandra. Därför tycker jag
om dem — och jag vore glad, om även läsaren fattat en
smula sympati för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
