Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här nedan skall jag även tala om medicinmännens
förbindelse med de stora andarna.
I medicinmannens uppträdande och metod synes icke råda
någon olikhet hos choroti och ashluslay och hos chané och
chiriguano. Det är samma utsugning av främmande
genom förhäxning i kroppen inkomna föremål. Hos de
senare äro medicinmännen mera hemlighetsfulla än hos de
förra. Kanske har beröringen med de vita gjort, att de
själva börja tvivla på sin konst.
En olikhet råder däremot i de vanliga läkemedlen. De
förstnämnda indianstammarna hämta i regel sina läkemedel
ur växtriket. Man kokar dekokter på vissa örter. Chané
och chiriguano använda däremot utom vissa örter animala
läkemedel. Sålunda använda chané vid Rio Itiyuro fett av
häger för bölder, vildsvinsfett för feber, jaguarfett för
benvärk och tucannäbb för kvinnoblödningar. Chané vid Rio
Parapiti brukade fett av struts mot bröstvärk, av iguanaödla
mot conjunctivitis, av höna mot allt, av majsöl mot
förkylning. Fetten har jag uteslutande sett användas till utvärtes
bruk.
Märklig är chanéindianen som aseptiker. Sålunda har jag
flerfaldiga gånger sett dem sköta sår efter en högst modern
metod, nämligen med kokt vatten. Det är annat än, när de
vita använda svinexkrement och färsk urin av människa med
salt för samma ändamål. Orsaken till, att dessa indianer
förstå sig på en så modern metod, är säkerligen deras stora
renlighet. De äro vana att ständigt tvätta sig. Att de
kommit på idén att koka vattnet, beror troligen därpå, att de
velat döda makroskopiska djur i detsamma. Till att ombinda
såren använda chané ibland friska blad.
Skulle, trots medicinmannens ansträngningar, förhäxningen
ej kunna hävas och chané- eller chiriguanoindianen dör,
så begraver man honom eller henne i ett stort lerkärl under
hyddan. Innan den döende är riktigt död eller strax efter
döden vikes denne ihop, så att knäna komma upp under
hakan och armarna läggas i kors över bröstet. Vid Rio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
