Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstår läkareyrket. Trots gummornas och mina
ansträngningar, dog gubben.
Hejdlös blev kvinnornas sorg och även männen gräto.
Klagoskriken ljödo i hela byn. »Min vän är död, min vän är
död», skrek och sjöng den blinda gumman. Hennes sorg,
om också affekterat hejdlös i sina vilda utbrott, gjorde på
mig intryck av att vara äkta.
Gummorna svepte nu gubben. Han kläddes i sina bästa
paltor och fick sandaler på fotterna. Gubbens knän drogos
upp till hans haka, armarna lades i kors över bröstet och
huvudet böjdes ned. Sålunda hopviken stoppade man in
honom i ett stort bärnät, som drogs till hårt omkring hans
kropp.
Gubben skulle nu begravas. Hans hustru och dotter ville
gräva ned honom i hyddan, men Yaré sade, att han skulle
bäras till skogen. Gråtande sökte den blinda änkan med
händerna gräva en grop åt sin man i hyddan, men
hövdingen var obeveklig. Han och en man till hängde byltet med
gubben på en lång stång, som de buro emellan sig, för att
föra honom till skogen. Utom av dessa tvenne bestod
likprocessionen blott av dottern, som vid en annan stång ledde
sin blinda mor till gubbens grav.
Först tänkte jag följa med, men så tvekade jag.
Människan hos mig tog överhand över den nyfikne forskaren.
Jag kände på mig, att jag inte ville störa dessa kvinnor i
deras sorg, att jag inte hade rätt att komma springande med
fotografiapparaten.
Av Yaré hörde jag sedan, att gubben sattes ned i en rund
grop med en kalebass vatten i knät. Inget gravmärke visar,
var han ligger.
Så snart gubben hade dött, skuro dottern och hustrun av
sig håret, som de brände till tecken på sin sorg.
Det var efter gubbens död dystert i tapietebyn. Ständigt,
särskilt på morgnarna hörde man kvinnornas högljudda
klagan, i vilken männen ibland deltogo.
Vi kunna vara säkra på, att även bland dessa människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
