Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ä, sade björken, jag tror det är vår;
Nu ska vi pynta det grantl
Solen hon log över backen i smyg,
vinden kom snart på visit.
O, sade björken, och kände sig blyg,
klänningen — se inte hit!
Solen fick brått genom Backeby-grinden.
Kyssar så många fick björken på kinden.
Björken står nyklädd i Backeby brant,
klänningen lyser så grant, så graaaant.
En björk, ja — hon påminde väl själv närmast
om något björkaktigt ljust, ett nylövat, ungt träd i
en backsluttning, betagande friskt och fullkomligt o~
berörd av allt livets damm. Inte så mycket som en
rispa i ett blad, en skavank på stammen, en gren
bräckt, ingenting blackigt eller banalt.
»Det är nästan som ett stycke av någon solig hage
hade flyttat in i vagnen», tänkte enstöringen, som, tyst
och obemärkt, setat i skydd av en lång, upphängd
ulster i hörnet, med bok och resesmörgås.
»Nä se farbror! Goddag! Sitter här tyst och
lyssnar, va! Gör man på det sättet?» Hon höll
hotande fingret tätt inpå hans näsa. »Äntag att
jag hade gått här och tänkt högt, som jag
brukar så ofta — småpratat för mig själv om allt
möjligt!!!»
Ȁn sedan, Emmy petite! Skulle jag ha gett mig
ut genom kupéväggen, kanske! Krupit ut genom
fönstret!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
