Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Arton, om jag får lov!»
»Ser man på! Jojo, åren de rulla undan de,
må-tro. Och Emmy får också följa med i deras
ringdans, märker jag. Sist jag såg er, gick ni visst i
korta kjolar. Eller — nej, jag misstar mig visst. Vi
ha nog träffats sedan. Nåja, Emmy har emellertid
kvar sitt gamla, goda barnansikte i alla fall. Ja,
behåll det så länge som möjligt».
»Farbror är stygg nu. Jag skulle ha barnansikte
— jag! Som lidit så mycke, så förfärligt mycke!»
»Vaförnågot?»
»Lidit, sa jag . . . Sitt inte och le! Jag har
verkligen lidit, ska jag tala om, outsägligt, bittert,
jojo-men. Varför skulle jag inte det, för resten! Jag
såväl som alla andra!»
Den unga damens visavi tillät sig verkligen ett
soligt ansikte, och med en humoristisk liten
blinkning, fast tonfallet lät nog så faderligt, kom det:
»Nå, men gudskelov, det syns då inte».
»Farbror är så retfull och stygg, så det är vådligt!
Men nu har jag lidit, det är säkert. När jag var tolv
år förlorade jag min vackra ring, den där med blå
stenen, farbror minns, som jag fick av far. Jag grät,
så jag trodde jag skulle bli tokig. Ja, jag är ju också
så förfärligt känslig, och det är bara dumt, det borde
man ju inte vara, förstås».
»Jaha . . . jovisst, det är ju rätt. — Och sedan?»
»Jo, sedan, när jag blev fjorton år, då blev jag kär,
49
En midsommar nattsdröm. Ark 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
