Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greta lomade av, misslynt så att läppen hängde.
Det var ingenting att vara glad över, tyckte hon. Och
så kröp hon ihop i sitt hörn därinne.
Att manfolket var borta, visste hon. Det var ju
stor-bröllop. Klart, att de då måste vara med!
Men här var något annat också. — Två av
byfolket hade för en stund sedan varit inne hos mor
och resonerat ganska länge. De hade stått nära inpå
henne och halvviskat, och det var något så underligt
väsande och intensivt i stämmorna deras, tyckte
flickan. Modern hade hajat till, rätt så härdad och
modig hon var — — och inte kunde Greta få
besked om ett levande dugg, isch!
Något var i görningen, något som hade med
bröllopet att skaffa och som på samma gång berörde
deras eget hus. Flickan kände det på sig. Hon hade
redan vant sig att »känna i luften» hur landet låg.
— — Mor var stor och stark och modig, men far
han var nog både större och starkare, och framför
allt tio gånger kavatare. Ty alla fruktade far, och
hatade honom också, men ingen fanns det som
älskade honom. Och nu var det bestämt något, som
rörde honom; det var det ofta, för övrigt. Något
illa var det, de ville honom.
»Va vill dom göra åt far?» hade hon sport modern
flera gånger. Men modern hade alltid undvikit att
ge besked.
»Far är i kommunaln, ser du, å där har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
