Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad lägges fullskrivet åt sidan. Det blir pagina 50
— 80 — 90, och ännu är det inte slut, ännu
återstår mycket. När jag äntligen präntat dit mitt amen,
bär sidantalet en siffra, som närmar sig 200.
’Maaat !!’ skallar nu ropet från salen, med stor
otålighet. Mitt rungande »ja, tack!» flyger tillbaka.
Och nu först känner jag, att jag är riktigt vad man
kallar varghungrig. Den runda skruvstolen har hållit
mig fast åtskilliga timmar. Pipan ligger slocknad
och förgäten i hörnet, och — nej, se! Det är redan
skymning! Så kan man fängslas ibland. — —
Tack! Jag kommer, jag kommer!’
Och in till bordet och maten ilar jag, beredd att
göra bästa besked; här har det kallnat och värmts
upp ett par tre gånger.
Juldagsmorgon var inne och klockorna sjtfngo sin
högtidliga, manande melodi, så att luften vibrerade
av malmklangen.
Det hade fallit snö, men endast ett par tum.
Luften verkade ren och frisk, det var som att andas
ett gott källvatten, om jag så får säga.
Min hustru var opasslig. Jag måste ensam begiva
mig iväg till kyrkan, en kvarts timmes väg hemifrån.
Till min glada överraskning, kommer kaptenen ut**
rusande efter mig vid grinden; han hörde annars
inte till de värst kyrksamma. Han ropar mitt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
