Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en gammal gård, det här. Ingen visste
riktigt hur gammal den var, eller vem det var som
tog första spadtaget här.
Riktigt gammalt i världen stod skogen tät och
ur-vild kring Svalsjöviken, liksom annanstädes där i
trakten. Stod full med dunkel och underlig
stämning och en stor, tryckande, hemlighetsfull tystnad.
Träd åldrades och föll på träd, barrades av, ruttnade
och blev till jord igen, liksom allt utlevat.
Knäppande på spädknopp, satt tjädern inslagen i någon
tät, stor furugren den mörka höstnatten igenom,
älgen gled fram mellan stammarne, tyst och grå, på
avstånd liknande en stor, vandrande mossig klippa.
Det var brak om våren, i islossningen, det var
häftiga parningsstrider. Björnen kom nog också ibland
rytande och luden, och tog sin varma, rykande
middag med några oemotståndliga slag av ramen. Men
tyst och fin smög linnean sina revor kring stenar och
rötter, snärjde in sig i lingonriset, så den inte kunde
komma lös, det doftade skarpt av pors i
myrkanterna, och stensötan stack upp små krusiga blad ur
springorna.
Den, som nu såg den ståtliga gården, hade ju lite/
svårt att tänka sig den arma fiskarkojan därnere vid
stranden, som en gång i tiden utgjorde början till
den nu så präktiga egendomen.
Och fiskaren, som först landade här, emedan han
fann vikens lä och soliga läge förträffligt, tänkte
säkert inte heller på den fortsättning och utveckling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
