Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan är livets lag, gunås. Och skogen, kära fars
stolthet, den skulle kanske skövlas —!
Ett drag av missmod gled över den blivande
svärfaderns ansikte.
Nåja, man fick väl se. Ätt oroa sig på förhand,
var ju dock onödigt. Det blev inte bättre för det.
Utslaget kort måste ligga. Och vad mer! Det
kanske inte alls blev så galet, utan kom att gå mycket
bättre, än man kunde föreställa sig. Man hade
åtminstone inte hört annat än gott om svärsonen.
* * *
Det ringde. I stora, böljande tonmassor, som ånga
ur ett lokomotiv om vintern, rullade klockekiangen
ut över nejden. Menigheten strömmade ut ur kyrkan.
Mycket folk, som det brukar vara vackra
sommarsöndagar, i synnerhet då ett brudpar sammanviges.
Då är det alltid så mycket att se på och undra över,
så mycket att lägga ut om och göra sig kvick åt.
Men raka i ryggen gingo brudgum och brud ut
genom vapenhuset och kyrkdörren och satte sig upp
i vagnen, som skulle föra dem upp till sjöändan,
där farkosterna stodo och väntade.
Och efter brudparets vagn följde en lång rad med
åkdon, alla festligt pyntade med grönt och blommor.
Piskorna smällde, dammet rök, folket tittade och
tisslade.
Många, som inte blivit bjudna, ryckte på axlarna
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
