Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, dä må då vår herre veta!»
Gubben ville inte visa, hur innerligt glad och
belåten han var över dotterns förståndiga, allt igenom
präktiga ord och resonemang. Det är inte karlaktigt
att »lägga sitt hjärta på tallrik», och därför tiger
man, se.
Men glad det var han, Änders Jönsson, mycket
gladare än förra gången han stod här och lyddes till
lysningsklockorna. Då var det nog mest dryghet —
högmod över egen duktighet och över det ståtliga
partiet — och på samma gång kände han också oro
över gårdens framtida öde. Nu kunde han vara lugn.
I synnerhet beträffande gården —.
Den här mågen skulle aldrig komma att löpa i väg
i onödan. Så och så mycket skulle han släppa till
av tömmarne åt Nils — före detta drängen — och
inte ett dugg därutöver. Framför allt inga attentat
mot skogen!
Och han nickade, bekräftande på sin egen tanke,
och mumlade:
»Ja . . . ja . . . Kanske att dä hampar sej så,
att lycka växer opp ur olycka! Kanske att . . .
ändå ... ja ja . . .»
Förmodligen ville han väl ha sagt ungefär detta:
»kanske var det dock bäst, som skedde», men fann
tanken något för opassande för en stund, som denna.
»Jag har tänkt», kom det stillfärdigt från Göli, och
hon strök sitt gamla tag över håret, »att vi kunde
viga oss i klockargårn, å där fick sig gästerna ett
En midsommarnattsdröra. Ark 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
