Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maninslag, som alltid, där slumpen är framme och
ordnar. Länge hade de inte samspråkat, förr än
de funno behag i varandras sällskap och kommo på
det klara med, att tycken och tankar i stort sett
överensstämde. Troligen uppdagades väl också
överensstämmelsen beträffande härkomst och
ägodelar med mera i den vägen, som ju är av så
omätlig betydelse för samstämmighet människor emellan
—! Nog av, den marknadsfärden blev till ett
rotfästat minne för båda.
Följande sommar kunde inte Karin bärga sig, hon
måste återse sin marknadsbekantskap, eller
åtminstone inhämta något närmare om honom.
Vägen dem emellan var ju också då något
avkortad, eftersom fäbodvallen där hon höll till, låg
mitt på skogen, ungefär halvvägs mellan socknarna.
Stigledes omkring tre mil, kanske något mera.
Möjligen missräknade man sig något på avståndet:
skogsstigarnas mil förefalla alltid mycket dryga.
Tidigt en söndagsmorgon, klockan var så där i
två-tre-taget, tog hon mäktiga makter i hågen och
gav sig ut på vandring. Lundala var målet.
Det är sant — detta hör också till:
Per var väl så angelägen efter återseendet, han
hade låtit sända bud — det var frampå vårkanten
— och spörja Karin, om hon ville hedra hans hem
med besök, samtidigt ville han rådsammas med
henne om det storviktiga: att bli maka och hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
