Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åberopade som rättesnöre i allt, vad man tog
sig lör.
Det var en av dem, som innehade själva
fädernegården. Förlusten kom en dag genom ett lättsinnigt
spelparti. Han var för högfärdig att avstå i tid;
alltid skulle nu också den där välsignade styvsintheten
vara framme och vålla ofärd! Förlusten tog honom
hårt. Och en Lundal, som aldrig kunnat konsten
att ödmjuka sig ens inför olyckan, gjorde ju det
galna än galnare. Han ändade sitt liv.
Boutredningen kom som ett åskslag. Det vart
ingenting kvar, ja, det räckte inte ens till alla
skulderna.
Gården kom nu i avlägsna släktingars händer.
Ätt tänka sig en familj Lundal på efterkälken!
Dessa styva kaxar, som knappast gitte lyfta på
mössan för länsman. Det var något nytt i samhället,
det var något till godbit för alla livliga tungor.
De efterlevande reste sin väg. Stanna som tjänare
i hemsocknen — nej! Det förbjöd dem den styva
ryggen, som aldrig gitte böja sig, inte kunde böja sig!
Stormodet satt kvar, trots misären.
Ämerika — hur många släkttragedier ha inte sett
sin final härute! Hur många spillror av skövlade
hem, spolierad livslycka ha inte drivit över Ätlanten!
Hitut för att slungas in i den väldiga virveln,
blandas bort som droppar i havet, smulas sönder och
försvinna, eller gå upp i andra, spädas ut, tappas
bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
