Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hade han hamnat på ett mindre, privat sjukhus,
Gud vet genom vilkas förmedling, förbi av
umbäranden, dålig och otillräcklig föda, och hade en av
systrarna händelsevis fått höra honom mumla några
svenska ord en dag, och tilltalat honom på
modersmålet.
»Från Sverge?» — Jo då, det hade sin riktighet.
Han var från det gamla landet därborta, på andra
sidan om »stora spadet»; gugive så visst, att han
kunde ta sig tillbaka dit en gång!
Och så kommo de i språk.
Inte många minuter därefter var sjuksköterskan på
det klara med, vem han var; han däremot hade
ingen aning om, att han hade framför sig dottern titt
den utstötta, föraktade Lundala-Johanna. Det här
var en halvkusin eller något ditåt.
Det lyste till i den unga sjuksköterskans blick vid
upptäckten. Hon fick rött på kinderna och det
började brottas och knytnävas inom henne.
»Hha! Således en av de där kalla, hjärtlösa
släktingarna, hm . . . En av Lundalarna, släktingarna,
som läto hennes stackars mor tvina bort, slita sig
fördärvad i förgätenhet och fattigdom och som
dödade henne flera gånger om, medan hon ännu levde,
genom sin förfärliga animositet! Denna släkt, som
aldrig visste vad misskund ville säga, som lämnade
en anförvant utan ett handtag i den långa prövotiden,
ja, utan så mycket som ett ord eller en blick av
igenkännande ens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
