Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De förstodo: hon hade träffat en landsman. Också
de voro främlingar och visste, hur det kändes att
härute i förskingringen träffa någon därhemmaifrån.
De funno det i sin ordning att syster Josefine gjorde
lite extra besvär för den sjuke svensken. En
övergiven landsman, utblottad och modstulen, alldeles
under isen, som det syntes. Det var ju bara så
naturligt, att hon skulie titta till honom lite ibland,
när hon kunde komma åt.
»Nåå, herr Lundal har sovit gott i natt? Ser kry
ut! Snart rask och duktig nu — jaja, inte riktigt,
förstås, fattas ännu åtskilligt».
Korta och knappa föllo hennes ord till honom, men
vad det smekte ändå, vad det gjorde honom gott
innerst in i själen. Lite vänlighet, lite intresse, en
smula omvårdnad, som han så länge saknat härute
i hjälp-dig-själv-landet, där alla se blott på sig och
sitt och ingen har en timme till överlopps för
medmänniskan, landsmannen, kamraten.
Ja, bara språket, hans eget språk!
Hemlandstonerna ! Ekot från björkbackarne där mångmilalångt bort
i ostvart! Språket och de minnen det väckte . . .
allt det där, som svensken lär sig förstå och
uppskatta så bra, när han kommer att få skåda det
riktigt på avstånd, ju svårupphinnligare dess bättre,
dess värdefullare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
