Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som helst emot honom — den fatala, ödesdigra
stackarkänslan, som är undergångens säkra förebud.
Det hindrade inte att han kände sig kroppsligt
starkare för var dag som gick. Hans ursprungligen sunda
och goda fysik förnekade sig icke, så snart han bara
lick ordentligt vila ut och erhöll tillräcklig och
närande föda.
Fröken Josefine mötte en morgon tiil sin
överraskning ett ansikte med frisk färg och en blick, som
iugn och klar mötte hennes.
Han repade sig alltså. Var snart inte längre
stackaren, som tog hennes medlidande i anspråk.
Om någon vecka, eller månad, skulle han vara
mannen, åtminstone kroppsligt taget; inte längre den
skeppsbrutne och förolyckade, vilkens hundögon hängt
vid henne som vid en madonnabild.
Och nu kom det igen: hatet, som medlidandet
hållit nere, hatet mot släkten, som råkade ha en
representant just här.
Hatet, förstärkt hos henne av släktens benägenhet
för istadighet, av okuvlig och oresonlig stolthet.
Lundala-kynnets säregenhet.
Borde han inte få umgälla det ändål Ja, just den
här, som hon råkat att få under sina vingars skugga
på sätt och vis!
Var det någon som tackade henne för att hon var
efteriåten och lät tillfället gå sig ur händerna! Hade
någonsin ordet »förlåtelse» funnit plats i den hårda
släktens ordböcker, gent emot modern!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
