Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och det är —?»
»Jo, det blir jag som bjuder i dag, så mycket ni
vet».
»Nej, men hursådål?»
»Min födelsedag! Fyller halva hundratalet, ser
ni! Och ni är de enda svenskar, som finns i mitt
hus för närvarande. Det vore väl strunt, om jag
inte då skulle få visa framfoten mot er bägge, när
det nu är som det är; eller hur!»
»Hm . . . jaså ... på det lilla viset!»
»Jaha, just på det viset är det, och blir det. Och
nu går vi in och slår oss ner ett tag. Maten kommer
strax!»
Naturligtvis var här intet annat att göra, än foga
sig. Skam till sägandes voro de båda svenskarnes
protester mot värdinnans kraftiga men välmenta
bjudning mycket lama.
Man hörde hur det tassade i rummet intill,
viskades, brådskades, öppnades och stängdes dörrar. Då
och då rasslade och klirrade porslin, medan en svag
doft av något kulinariskt hänförande, vad det nu var,
spred sig. Rätt som det var, anlände en stor
sändning blommor, och om några minuter ännu en. De
allra härligaste rosor.
»Kors, vad här rustas till», utropade Josefina vid
åsynen av all blomsterprakten, »det ligger storfest i
luften!»
»Dä är meningen dä!» Värdinnan nickade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
