Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ojämnt, dä är vanligt, det. Det är regn, som
behövs. Fick man bara duktigt med regn, så . . .
men just nu skulle det vara, för lite längre fram. är
det för sent. Den förbaskade torkan på
försommaren, se, den är alltid riskabel. — Jaa -aa ... — Man
borde hitta på ... ta mer kaffe, för all del, varsågo!
. . . hitta på ett sätt att konstvattna före
missommar . . .»
Nästa dag stod Lindkvist i sitt långa, blåa förkläde
bakom disken, jämte det gamla biträdet, för att lära
sig »känna igen kunderna». Det var alldeles
nödvändigt, för han kunde inte få buga lika mot alla.
Då var det en del av dem, som blevo ledsna, och
det fick man akta sig för, se.
Det fortgick i fjorton dagar. Då var företrädarens
tid ute, och han reste, efter en enkel familjehippa,
kallad avskedsfest. Fisk och pannkaka, en halv
portvin ur bodkällaren, ett framhackat avskedstal av
husbonden, ett ännu mera tuggat och hackat svar
av den bortdragande, och så var den historien all.
Lindkvist var nu ensam i affären.
Sommaren var torr, också i kommersiellt
hänseende. Så inte var det svårt att hinna expediera.
Värre var det att få dagarna att gå. Han stod och
hängde i timmar över disken, gäspade och leddes.
Men framåt jultiden kom det liv i marknaden. Då
måste principalen också stå därinne, ofta dagarna 1
ända och hjälpa till. Det gjorde han ju gärna,
eftersom det var till det gemensamma bästa; det var så bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
