Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den», som det visst också heter. Ingen talade om
saken vidare. Det var för övrigt nog också det enda,
som kunde göras.
Äter en liten tid, och så — bom faderalla 1 En
småtting tilll
Jaa, det var förfärligt tråkigt, det här. Men inte
kunde fru Wilhelmina hjälpa det, inte. Och herr
Lindkvist —!
»Drummel!» sade svärfadern, ingenting vidare.
Men det var ju också alldeles tillräckligt.
När man hunnit lugna sig efter den värsta
överraskningen, talades det i enrum mellan svärfar och
svärson. Lugnt, övertygande, vädjande. Svärpappa
förde ordet 1
»Lindkvist kunde väl själv se och förstå, vart det
här skulle bära hän, va? — Joo, det . . . — Nöd och
elände till sist, bara elände. Han hade så många
exempel för ögonen runt omkring, familjer, där
barnskaran förstörde alltsammans. Jaa, kaninfamiljer,
ursäkta uttrycket! — Det var ju sant. — Sant, ja,
visst i helsike var det sant! Barn är som råttor,
se. Gnager och gnager. En vacker dag så är ens
ekonomi söndergnagd, jaha. Söndergnagd, ja!! —
Äja, det förstås, men . . . Men? Det är inga »men»
det inte. Det är faktum helt enkelt. Är det så svårt
att begripa? — det vill säja att ... — Vad för något?
Vad »vill detta säga?» Va sjutton menas? »Vill
säja!» Va i helsike, skulle han kanske komma och
försöka lära en gammal karl, va?! Men nu skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
