Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuiie inte kosta honom sjäiv något. Men bara inget
bråk. Och så först och främst — det var
huvudvillkoret — inte tänka en tanke på det där, han
visste. Hörde han det, va?»
Och så blev det. Så snart bara Lindkvist höll till
godo med litet av varje, tog emot och teg, fick han
vanligtvis alitid någon men uppmuntran: än var det
en kontant dusör, än något in natura. På det sättet
premierades fegheten och eftergivenheten, det futtiga
och dåliga hos honom, medan det han ägde av man,
såsom stolthet, självbestämmanderätt och initiativ
stukades ned och hölls tillbaka. Han kände sig
sjunka och bli mes, men vad ville han göra?
Folk skrattade i mjugg åt honom och menade:
nog fan får den där betala sötebrödsdagarna alltid!
jL.eita visste och förstod han. Kände hånet dugga
som ett fint regn omkring sig och tyckte sig se
fingrar som pekade även där inga sådana funnos.
Hllt under det fru Wilhelmina satt på sitt håll och
undrade, vad hennes make egentligen gjort för ont
—- om han förskingrat pengar eller något i den stilen
— eftersom han skulle hållas under bevakning som
en fånge. Hon böjde huvudet djupt ned över den
minste telningen, som var sysselsatt med att intaga
sin frukost direkt från naturens tallrik. Hon kunde
inte hjälpa, att hon alltjämt »tyckte om» sin man, och
begrep inte vad andra hade med den saken att skaffa.
Men länge i taget fick hon sällan hängiva sig åt
några meditationer, ty en munter, uppsluppen skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
