Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastklibbade vid bordskivan sedan Gud vet när, och
— usch! Det stod som en rök när gubben
andades. Framför spisen låg hela högen med bråte,
efter arbetet, handyxan satt i huggkubben, slöjdkniven
bredvid, allt så som det lämnats om kvällen.
Så snar det ljusnat på, skrevade gubben fram till
fönstret och tittade ut över snööknen.
Äntagligen var det ingen upplivande syn som mötte
honom, ty när han stått där några minuter, började
han gorma högt för sig själv:
». . . uselhet . . . tvi vali I En kunde jagu ha
lust tutta på kåken å få ut brandstoden, att röra
sej med . . . Hur ja vänder mej, har ja ryggen
bak!»
»Men», fortsatte han sin monolog, »var skulle en
bli av sedan? I fähuse! Bo hos getterna? Han
suckade tungt och kom till besinning igen. »Nej,
dä är styggt tända på stuga, fast dä är ett skrälle . . .
men dä är likvisst ens egen stuga, å dä är ingen
välsignelse me tocka pengar ... Så dä går inte . . .
Näe då, ingenting ’går’, ingenting ger pengar, å ingen
mat, å inte nånting alls. Tvi!»
Efter denna urladdning skrevade han bort till en
av sängarna, där han hade litet potatis gömd i
sänghalmen mot frosten. Tog ett par grabbnävar fulla
och kastade i grytan; intet bråk med sköljning eller
dylikt, det gick lika bra ändå; potatisen skulle ju i
a!!a fall skalas, innan man åt den! Och medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
