Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Yrvär och mörker! Hm, hm, dumt ändå, att han
gav sej av, men vem i allande tider kunde tro att . . .»
Han satte sig igen, arbetet gick inte.
I stället började han stillatigande laga i ordning
ett stort bloss, av de tjärfetaste rotstycken som fanns
i högen. Han lyddes på blåsten och såg på den gamla
moraklockan ömsevis. — Nu borde han hunnit ända
till Lohöjden och ändå vara hemma, räknade
gam-meln ut. När blosset var färdigt, gjorde gubben sin
vanliga kvällstur ut i gethuset, kom tillbaka med några
munnar mjölk, lyddes på nytt — nej.
Utan vidare ord eller jämmer drog han på sig den
lappade kort-pälsen, tog snöstaven i näven och de
björkflätade skarbågarna, snöskorna, för att inte
sjunka allt för djupt ned i hålor och moras, släckte av
brasan, lade ny tänaved i ordning, satte eld på
blosset och gav sig ut i mörkret. Skidspåret var ännu
synligt, det följde han, tassade på så gott hans
krokiga ben tillät. Emellanåt tog han upp en handfull
snö och kastade på blosset, så att elden inte skulle
förtära veden för hastigt, mumlade långa ramsor för
sig själv och skakade på huvudet.
Ätt hojta visste han var inte lönt inne i snåren.
Ett rop skulle hörts något tjugotal famnar på sin
höjd, d. v. s. åt vind-hållet till; mot stormen kanske
inte ens fem.
När han hunnit ut på sveden, hotade stormen att
slunga honom utför sluttningen och spåren av
skidorna syntes knappt. Nu hojtade han och svängde
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
