Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se nu här», sade han, full av iver, »den är ju
alldeles utmärkt».
»Gör sej inte illa bara, den är ju vass».
»Vass, ja! Som en syl . . . Nu hakar jag den
här — här i väggen. Se nu bara: den här spetsen
fäster jag i väggspringan, och den här i andra ändan,
som står ut, hänger jag ett köttstycke på — en skinka,
en bog — ja, vad som helst ... en kan hänga sej
själv på kroken med för resten, hähähä — håhåhå».
Ja, han skröt med sin krok. Älla skulle se den, för
alla skulle han visa hur stark den var och hur fiffigt
den kunde placeras i väggarna, i fönsterkarmen, ute
på dörren, att anbringa skyltningskött på. Det var
en krok, det!
För övrigt fanns där flera mindre, för småbitar,
behändiga till varjehanda för resten. Men det var
inte mer än en, han skröt med, men det var också
en riktigt stor duktig en, av prima grovt fjäderstål.
En krok, som ingen sett maken till, helt enkelt.
Inte underligt, att Johansson skrockade sitt hähähä
— håhåhå, så den trinda magen guppade; kroken
var ju hans egen ärade uppfinning! Och
slaktar-mästaren var inte av den sort, som gör många
uppfinningar i sina dar. Och har man bara ett barn,
blir detta ju så lätt kelgrisen.
Krokens saga skulle emellertid ändas en dag; allt
har ju ett slut.
Det var en lördag.
Mycket folk och god kommers — icke alla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
