Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på andra små S-krokar, ett oxhuvud sattes under —
det var en duktig krok, den stora.
»Nu kan det vara tillräckligt», menade hustrun, som
stod i bodkammardörren och såg på, med halv
motvilja.
»Lite till bär den väl», tyckte Johansson, och
hämtade ännu ett litet S. — På disken låg ett hjärta,
nyss lösskuret. Det var ett stort, friskt hjärta, det
var inget fel med det. Nu skulle det också fogas till,
allra sist, som avslutning på det hela.
Johansson tog den sista kroken — gubben var
alldeles svettig av iver och arbete. För att få fäste i
oxhuvudet, som satt nederst, borrades krokspetsen in
i själva ögat, som glänste stort och vidöppet, sedan
ögonlocket tagits bort med huden.
»Hu!» sade den lilla frun och vände sig bort.
Sist spetsades det lösskurna hjärtat, så det
knastrade om den lilla rostiga stålpjäsen, när den borrade
sig in.
»Nå, vad säg . . .»
Krasch, lät det. Den stora kroken hade fått för
mycket. Hela belastningen låg i en hög på golvet.
Skryt-kroken hade brustit.
»Det var nog någon liten bräcka i stålet»,
mumlade slaktaren förargad och nedslagen.
Lantmännen skrattade till ett tag åt missödet och
gingo sin väg.
»Eller vad tror du, Maria, nog var där en
skavank i stålet, annars hade kroken hållit. Det där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
