Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönster, som hon brukade, virknålen gick mer av
gammal vana, än för någon nytta. Det ljusa
hår-burret stod käckt ut över pannan, hon hade en
riktig gäckmun, och hon hade ögon att stryka under
med. Inga var ett grannt stycke töstroll, en leksen
unge; man fick se upp med sig och sitt i hennes
närhet. Och det var gunås inte alla, som gjorde det.
Hon tittade, hon lyssnade. Halvar kom nog.
Inga log.
Det var en förarglig »stolpe» i stjärnan, hon
virkade på. Men så var det ju också så skumt. Inte
skulle man sitta och virka så här i skumrasket, inte!
Klockan slog tio. Inga tittade ut åt vägen, lyssnade
på nytt.
Han dröjer, tänkte hon, och så log hon igen. Uret
sade tick-tack så oändligt långsamt. Ingen brådska,
tänkte det, alltid hinner man fram till punkt tids nog.
En mycket vis gammal klocka. Och mycket säker
i gång och slag också. En hedersklocka, helt enkelt.
Den slog halv elva. Nej, en sån rackare till
»stolpe». Hon måste repa upp igen, ett långt, långt stycke.
Men så där är det, när man sitter och envisas att
arbeta i halvmörkret, det borde man naurligtvis
aldrig göra.
Klockan slog elva. Inga såg utåt vägen och
lyssnade mycket noga. Nej, ingenting hördes eller
syntes. Inga bara log.
Men när klockan slog tolv och ingen Halvar hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
