Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och dä är?»
»Du nämnde bärget nyss; gör du på samma sätt».
»Hur menar ni?»
»Jag menar–gonatt».
Gubben gick. Halvar stod kvar och gapade.
Men när han stått en stund, for ilskan i honom på
skarpen. Älla skojade ju med honom! Var han inte
karl för sin hatt, så var väl det tusan hakar.
Han slog sig för pannan, så hatten flög av.
Än-fäkta och regera! Om han skulle gå bort till
Strandmans och säga åt Inga, att nu kunde hon få se sig
om bäst hon gitte! Säga, att nu behövde hon inte
driva med honom längre! Rtt nu kunde hon få ta
vem hon ville för honom, det rörde honom inte ett
dugg! Sjunga ut ordentligt, och på ett sätt, som
hon aldrig hört förr. Förbaskade tös! Rtt han inte
gjort det redan! Gått så här och låtit henne leka,
och naturligtvis skrattade hon ut honom på ryggen.
Jo, det var just härligt!
Ä, en så’n idiot han varit!
Och så vidare. Halvar höll på att komma in i
sina gamla, uppbrusande tag. Nej. Inte rasa så där!
Rasa och brusa sig trött, för att sedan, då
slappheten efteråt kom, låta det återgå till det gamla. Nej,
lugnt, kraftigt och beslutsamt skulle han gå till väga.
Just så.
Med det satte han benen i gång, mot Strandmans.
Det var redan ett stycke över midnatt, då han tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
