Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagt och gjort.
Han kysste henne, två, tre gånger, häftigt, hett.
Mjuk och vek hängde hon över hans arm, med
slutna ögon, händomnad.
Halvar höll henne starkt, spänstigt.
Sommarmorgonens tidiga, svagt rosafärgade ljus glödde på deras
ansikten. Inga skrattade inte mer, men hon log tyst.
Log som en kvinna ler, i den starkes armar, log över,
att det äntligen hade kommit, som hon väntat på, log
för att–ja, för att hon var kvinna och måste
le, måste känna det så där, måste vila så där helt
uppgiven, slapp, tyst, motståndslöst.
•
I den tidiga, solskimrande morgonen gick Halvar
vägen fram. ögonen voro stora, kinderna bleka.
Han sade ingenting. Men det var som om Ingas
leende hade överflyttats på hans ansikte, ett tyst,
förnöjt, stilla leende.
Mitt för Högklint stannade han. Det var här —
just på denna fläck — han hade mött grannen
kvällen förut, ja, bara för några timmar sedan. Halvar
tänkte på, vad gubben hade sagt om bärget: »gör
du på samma sätt».
Menade han det så, att man aldrig skulle ge tappt,
utan bara bjuda till på nytt, för att slutligen segra?
Ätt aldrig misströsta, men att vara seg och hålla ut!
Var det så, gammeln hade velat säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
