Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
föredrar jag att få prata. För närvarande blir man öfverfallen af poeter
i hvarje gathörn.»
»Ja visst. Du kan inte passera en basilika, ett badhus, ett bibliotek
eller en bokhandel utan att få se en poet som fäktar med armarna som
en apa. När Agrippa kom hit från Österlandet, förväxlade han dem med
dårar. Och det är just sådana tider nu. Kejsaren skrifver vers. Sedan
följa alla hans spår. Det är blott icke tillåtet att skrifva bättre verser
än kejsaren, och hvad den saken beträffar, är jag litet orolig för Lucanus.
Men jag skrifver prosa, hvilket i alla händelser icke gör mig själf eller
någon annan ära. Hvad lectorn har att läsa är ett utdrag ur den stackars
Fabricius Veientos bok.»
»Hvarför stackars?»
»Emedan det har blifvit honom förkunnadt att han måste stanna i
Odyssa och icke får återvända till den husliga härden förr än lian
mottager en ny befallning. Denna Odyssé blir lättare för honom än för
Ulysses, då hans hustru ej är någon Penelope. Jag behöfver ju ändå
ej säga dig att han handlade dumt. Men här taga vi allting helt ytligt.
Hans bok är jämmerlig och tråkig, men folk kastade sig öfver den
endast därför att författaren är förvisad. Nu hör man från alla håll:
Skandal! Skandal! och det kan hända att Veiento har ljugit något!
Men jag, som känner staden, känner våra fäder och hustrur, jag
försäkrar dig att det är alltsammans blekare än verkligheten. Emellertid
forskar hvarenda en i boken, med ängslan för sin egen del, med
förtjusning för sina vänners. I Avirnus’ bokhandel skrifva ett hundratal
afskrifvare efter diktamen, och bokens framgång är säker.»
»Är du med i den?»
»Ja. Men författaren har misstagit sig, ty jag är på en gång sämre
och mindre beskedlig än han framställer mig. Ser du, vi ha sedan
länge förlorat känslan af hvad som är värdigt och ovärdigt — och för
mig tycks det till och med, att i själfva verket är det ingen skillnad!
Vid Hercules, jag säger hvad jag tänker! Jag har i alla fall bibehållit
en viss stil, emedan jag vet hvad som är fult och hvad som är vackert.»
»Det gör mig ändå ondt om Fabricius! Han är en god kamrat.»
»Egenkärleken störtade honom. Hvarenda en misstänkte honom,
ingen visste bestämdt; men han kunde inte styra sig och berättade
hemligheten öfverallt under tysthetslöfte. Har du hört historien om
Rufinus?»
»Nej.»
»Kom då till afkylningsrummet och svalka dig. Där skall jag
berätta dig den.»
De gingo in i kallrummet, i hvars midt spelade en klart rosenfärgad
fontän, som spred omkring sig en doft at viol. Där satte de sig i nischer,
klädda med sammet, och började svalka sig. Vinicius såg en stund
ankfull på en bronsfaun som, böjande sig öfver armen på en nymf,
begärligt sökte hennes läppar med sina.
»Han har rätt,» sade den unge mannen, »det är hvad som är bäst
här i lifvet.»
»Det beror på! Men vid sidan af detta älskar du kriget, hvilket
jag icke gör, ty i fält brytas ens naglar och förlora sin rosenfärg. Men
hvar ocli en har sitt, som han föredrager. Bronsskägg till exempel
tycker om sång, i synnerhet sin egen, och gamle Scaurus tycker om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
