Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 111 —
»Det var kejsarens smärta, som talade, icke han själf, men hvad
är din mening om saken"?»
»Gudarna äro för mäktiga för att kunna blifva föremål för
trolldom.»
»Således vill du lörneka gudomligheten hos kejsaren och hans
familj.»
»Peraclum est!» mumlade Eprius Marcellus, som stod nära intill,
sålunda upprepande det rop, som folket alltid upphäfde, då en gladiator
på arenan hade fått en sådan stöt, att han ej behöfde någon mer.
Men vreden låg och jäste inom Tigillinus. Mellan honom och
Petronius hade länge täflats om Nero. Tigellinus hade det försteget, att
Nero handlade med mindre krus, mindre bevarande skenet i hans
närvaro, eller snarare utan något krus alls, då i stället Petronius vid
hvarje sammandrabbning besegrade Tigellinus med kvickhet oeh fyndighet.
Så skedde äfven nu. Tigellinus teg, han endast antecknade i sitt
minne de senatorer och riddare, som nu genast samlade sig kring
Petronius, då de trodde att han efter detta säkert skulle blifva kejsarens
förste gunstling.
Sedan Petronius lämnat palatset, begaf han sig till Vinicius och
beskref sitt sammanträffande med Nero och Tigellinus.
»Jag har icke endast vändt faran från Aulus Plautius, Pomponia
och oss,» sade han, »utan äfven från Lygia, som de ej skola söka efter,
emedan jag öfvertalade Bronsskägg, den apan, att resa till Antium och
sedan till Baiæ och Neapel. Och han kommer att resa. Jag vet, att
ban ännu ej vågat visa sig på de offentliga teatrarna. Jag har hela
liden vetat, att han tänker göra det i Neapel. Och så drömmer han
om Grekland, där han ämnar sjunga i alla större städer och sedan göra
ett triumflikt intåg i Born, med alla de lagerkransar, som grekerna vilja
ge honom. Under tiden skola vi obehindradt kunna söka Lygia och
dölja henne på ett säkert ställe. Men har inte vår ärade filosof varit
här i dag?»
»Din ärade filosof är en bedragare. Nej, lian har inte visat sig
och kommer aldrig att göra det mer.»
»Men jag har bättre tanke åtminstone om hans förstånd, om heder
kan man väl icke tala. Han har en gång sugit blod ur din börs, och
ban kommer igen för af t göra det andra gången.»
»Det är bäst han aktar sig, så att jag ej suger blod ur honom.»
»Låt bli det. Haf tålamod, tills du är säkert öfvertygad om, att
ban bedragit dig. Gif honom ej mera penningar, men lofva honom en
frikostig belöning, om han gifver dig säkra underrättelser. Ämnar du
själf göra något?»
»Mina två frigifna, Nymphidius och Demas, söka efter henne med
sextio man. Den slaf, som finner henne, blir fri. Dessutom har jag
sändt ut folk på alla vägar från Rom för att fråga vid hvarje härbärge
efter lygiern och jungfrun. Själf löper jag genom staden dag och natt,
ty det kunde hända, att jag tillfälligtvis mötte henne.»
»Så fort du får höra något, så låt mig veta det, ty jag måste resa
till Antium.»
»Ja.»
»Och om du en morgon vaknar upp och säger: ’Det är ej vardt
att plåga sig själf för en kvinna och taga på sig så mycket bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
