Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 121 —
»Hvad har jag med detta att göra? Tala om hvad du såg i
bönhuset.»
»Det angår icke dig, herre, men mig rör det lika mycket som mitt
lif. Eftersom jag önskar, att min vishet skall öfverlefva mig, vill jag
hellre afstå från den belöning, du utlofvat, än blottställa mitt lif för
snöd vinning, ty som sann filosof skall jag kunna lefva utan denna och
söka gudomlig vishet.»
Men Vinicius närmade sig honom med ett olycksbådande uttryck i
ansiktet och sade med återhållen vrede:
»Men hur vet du, att döden kan träffa dig förr genom Glaucus’
hand än genom min? Hur vet du, hund, om jag icke kunde få lust att
begrafva dig genast, där ute i min trädgård?»
Chilo, som var feg, såg på Vinicius och förstod i ett ögonblick, att,
yttrade han ett tanklöst ord till, vore han utan möjlighet till räddning
förlorad.
»Jag skall söka efter henne, herre, och jag skall finna henne!»
ropade han hastigt.
För ett ögonblick hördes endast Vinicius’ korta andedrag och det
aflägsna ljudet af slafvarnas sång, där de arbetade ute i trädgården.
Greken återtog sin berättelse först sedan den unge patriciern blifvit
något lugnare.
»Döden var nära mig, men jag såg på den med Socrates’ lugn. Nej,
herre, jag säger icke, att jag vägrar söka jungfrun, jag önskar endast
visa dig att sökandet efter henne för mig är förenadt med stor fara.
Förr tviflade du på att denne Euricius alls fanns till, och fastän du
med egna ögon blifvit öfvertygad att min faders son sade sant, har du
nu misstankar om att jag har hittat på Glaucus. Å, jag önskar att han
endast vore en dikt, att jag kunde gå ibland de kristna med lika stor
trygghet som förr. Jag skulle gifva min slafvinna, om det vore så, den
stackars slafvinnan, som jag köpte för tre dagar sedan, för att vårda
mig stackare under kommande år. Men Glaucus finnes till, herre, och
har han en gång sett mig, då får du aldrig se mig mer, och hvem
skulle då söka efter jungfrun?»
Han teg igen och torkade sina tårar.
»Men hur skall jag kunna söka efter henne,» fortfor han, »så länge
Glaucus lefver? Då kan jag ju stöta på honom vid hvart steg jag tar,
och möter jag honom, är det ute med mig, och med mig upphör allt
letande.»
»Hvart syftar du? Hvad kan man göra? Hvad vill du företaga
dig?» frågade Vinicius.
»Aristoteles lär oss, herre, att obetydligare ting böra otfras för
större mål, och kung Priamus sade ofta, att ålderdomen är en tung
börda. Och tyngden af en hög ålder och olycka ligger sannerligen öfver
Glaucus, så tungt, att döden skulle blifva honom en välgärning. Tv
hvad är döden, som Seneca säger, annat än en befrielse?»
»Prata dårskaper, när du är med Petronius, och icke med mig! Säg
mig, hvad du önskar?»
»Om dygden är dårskap, må gudarna låta mig vara dåre hela mitt
lif! Jag önskar, herre, att Glaucus röjs ur vägen, ty så länge han lefver,
är mitt lif i en ständig fara.»
»Hyr folk att slå ihjäl honom med klubbor, jag skall betala dem.»
16. — Från Neros dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
