Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
ADERTONDE KAPITLET.
Petronius till Vinicius:
Du är illa ute, min käre vän. Det märks, att Venus har oroat ditt
sinne, beröfvat dig förnuft och minne och förmåga att tänka på
någonting annat än kärlek Läs igenom ditt svar på mitt bref, och du skall
märka, hur likgiltig du är för allt utom för Lygia, hur uteslutande det
är uppfylldt af henne, hur det återkommer till henne, kretsar omkring
henne som falken kring sitt byte. Vid Pollux! Laga att du finner henne
snart, annars skall det hos dig, som elden ej förbränt till aska, blifva
en egyptisk sfinx, hvilken, som det sägs, bedårad af den bleka Isis, döf
och blind för allt annat, endast väntar på natten, för att med sina
sten-ögon få stirra på den älskade.
Smvg förklädd genom staden om aftonen, gör äfven de kristnas
bönhus den äran af ett besök i sällskap med din filosof! Allt som
stegrar ditt hopp och dödar tiden är godt. Men för vår vänskaps skull,
gör en sak: hyr Croton och gå ut alla tre tillsammans, ty Ursus, Lygias
slaf, är, som du vet, en ovanligt stark karl. De kristne äro säkerligen
icke så dåliga, som folk säger, då Pomponia och Lygia kunna tillhöra
dem. Men då ett lamm ur deras (lock är i fara, äro de inga klåpare,
som de ha visat genom att föra bort Lygia. Då du får se Lygia, kan
du säkert icke behärska dig, utan vill taga henne på stället. Men hur
tänker du och Chilonides bära er åt? Croton skulle reda sig, om också
tio sådana som Ursus försvarade jungfrun. Låt icke plundra dig af
Chilo, men spara ej penningar på Croton. Af alla råd jag kan gifva är
detta det bästa.
Här hafva vi slutat tala om kejsarbarnet eller säga, att hon dog
genom trolldom. Poppæa talar då och då om henne, men kejsarens
sinne är upptaget af något annat. För öfrigt, om det är sant, att
kejsarinnan har förhoppningar igen, skall minnet af detta barn spårlöst
försvinna.
Vi ha varit i Neapel några dagar, eller snarare i Baiæ. Om du är
mäktig några tankar, måste ditt öra trälfas af genljud från vårt lif här,
ty helt säkert talar Rom ej om någonting annat. Vi reste raka vägen
till Baiæ, där först vår moders minne angrep oss, i förening med
samvetskval. Men vet du hur långt Ahenobarbus redan kommit? Jo, så
långt, att för honom är till och med mordet på hans moder endast ett
ämne för vers, för gyckel och tragiska scener. Förr erfor han verkliga
samvetsförebråelser, ehuru endast af feghet, men nu, då han är viss
om att ha fast mark under fötterna som förut, och att ingen Gud hämnas,
låtsas han känna dem blott för att röra folket med sitt öde. Ibland
springer ban upp på natten, ropande att furier jaga honom. Han väcker
oss, ser sig omkring, intager en pose som en skådespelare, hvilken spelar
Orestes, och en dålig skådespelare till på köpet. Han deklamerar
grekisk vers och ser efter om vi beundra honom. Och vi göra det
tydligt. I stället för att säga åt honom: ’Gå och lägg dig, gycklare!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
