Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
Vinicius, som hittills lefvat i ständig feber och endast uppehållits
af hoppet att återfinna den åtrådda, kände nu, då detta hans hopp tycktes
uppfylldt, i ett ögonblick den mattighet man erfar efter en ansträngning,
som öfverstigit ens krafter. Chilo såg det och beslöt att draga fördel
däraf.
»Portarna äro visserligen bevakade af ditt folk, och de kristna
måste veta det. Men de behöfva inga portar. De kunna ha tusen
vägar att komma genom murarna, och jag vet, att de ha det. I
Ostranium finner du Lygia, och om hon icke skulle vara där —
hvilket jag icke förmodar — är Ursus där, ty han har lofvat att döda
Glaucus. Han har själf sagt, att han skall vara där och döda honom.
Hör nu på, ädle tribun! Antingen skall du följa Ursus och spåra
upp, hvar Lygia är, eller skall du låta gripa Ursus som mördare,
och då du har honom i dina händer, skall du få honom att bekänna
hvar Lygia är dold. Jag har gjort mitt bästa! En annan skulle ha
berättat dig, att han druckit tio mått af det bästa vinet med Ursus, innan
han kunde locka ur honom hemligheten, en annan skulle ha sagt dig,
att han förlorat tusen sestertier till honom på spel. Jag vet, att du
skulle betala igen det dubbelt, men trots det, vill jag vara hederlig en
gång i mitt lif — hederlig nu som alltid ville jag säga — ty jag är
viss om, att din frikostighet skall öfverstiga alla mina förväntningar,
som den ädle Petronius sade.»
Vinicius, som var soldat och icke endast van att i alla förhållanden
själf afgöra utan äfven handla, besegrades af en öfvergående svaghet
och sade:
»Du skall icke blifva besviken i din förväntan på min frikostighet,
men först skall du följa mig till Ostranium.»
»Jag! Gå till Ostranium!» frågade Chilo, som ej hade den ringaste
lust att komma dit. »Ädle herre, jag lofvade dig, att visa dig på Lygia,
men icke att taga henne åt dig. Betänk, herre, hvad som skulle hända,
om denne lygiske björn skulle öfvertyga sig om, att han ej gjort rätt,
då han slitit Glaucus i stycken; skulle han icke vända sig mot mig,
naturligtvis ulan orsak, som anledningen till mordet ? Kom ihåg, herre,
att ju större en filosof är, desto svårare är det för honom att svara på
vanligt folks dåraktiga frågor, och hvad skulle jag svara honom, om
ban frågade mig, hvarför jag falskeligen anklagat Glaucus? Men om du
misstänker, att jag narrar dig, kan du betala mig endast för den tjänst,
jag gjort dig, då jag visat dig Lygias gömställe. Låt endast en del af
din frikostighet komma mig till del, så att, om du, herre, råkar ut för
någon olyckshändelse — hvilket gudarna må bevara dig ifrån — jag
icke blir alldeles utan belöning. Ditt goda hjärta skulle ej kunna lida
detta.»
Vinicius gick fram till ett skrin, area, som stod på en
marmorpiedestal, tog därur en börs och kastade den till Chilo.
»Där har du litet,» sade han, »då Lygia är i mitt hus, skall du få
en liknande fylld med guldmynt.»
»Du är Jupiter!» utropade Chilo.
Men Vinicius rynkade pannan.
»Du får äta här,» sade han, »och du måste stanna. Du lämnar
icke detta hus innan aftonen, och då går du med mig till Ostranium.»
18. — Frän Neros dayar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
