Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
gynna dig, och om du behöfver hjälp, skall jag ropa så, att halfva Rom
skyndar till ditt bistånd.»
»En sådan eländig väg! Olivoljan har brunnit ut i lamporna! Om
Croton, som är lika storsint som stark, ville bära mig på sina armar,
finge han för det första se, om han ledigt kan bära jungfrun, och vidare
skulle han handla likt Æneas och vinna alla gudar på sin sida till en
sådan grad, att jag skulle bli fullständigt nöjd med resultatet af hela
företaget.»
»Jag skulle hellre bära ett får, som dött af skabb för flera månader
sedan,» svarade gladiatorn, »men gif mig börsen du lick, så skall jag
göra det.»
»Må du hugga af stortån från din fot!» sade greken. »Hvad nytta
har du haft af hvad den värdige gamle sade, som talade om fattigdom
och barmhärtighet som de två förnämsta dygderna? Har han icke
särskildt befallt dig älska mig? Jag ser, att jag aldrig skall kunna göra
dig till kristen, det vore lättare för solstrålen att genomtränga murarna
i mamertinska fångelset, än för sanningen att komma in i din
flodhästskalle.»
»Var inte rädd,» sade Croton, som med sin utvecklade djuriska
styrka ej besvärades af mänskliga känslor, »jag blir icke kristen! Jag
har ingen lust att förlora mitt bröd.»
»Men om du hade en aning om filosofi, skulle du veta att guld är
fåfänglighet.»
»Du med din filosofi! Jag skall ge dig en stöt i magen med
hufvudet, så få vi se, hvem som vinner.»
»En oxe kunde ha sagt detsamma åt Aristoteles,» svarade Chilo.
Daggryningen sände nu ett blekt ljus öfver murarna. Träden vid
vägkanten och grafstenarna, som stodo spridda bär och där, började
träda fram ur dunklet. Vägen var icke längre alldeles öde.
Frukt-månglare med mulåsnor lastade med grönsaker vandrade mot
stadsportarna. Emellanåt skramlade en kärra förbi, som förde villebråd.
Öfver vägen och längs båda sidorna låg en lätt dimma nere vid marken,
hvilket bådade vackert väder. Människorna sågo ut som spöken i
dimman, när de gingo långt borta. Vinicius gick och såg på Lygias
smärta gestalt, som blef mer silfvergrå, ju mer det dagades.
»Herre,» sade Chilo, »jag skulle förolämpa dig, om jag förutsåge
slutet på din frikostighet, men nu, då du har betalt mig, kan jag icke
misstänkas att tala för egen vinst. Jag råder dig än en gång att gå
efter slafvar och bärstol, då du fått reda på, hvar den gudomliga Lygia
bor, och hör icke på den där elefantsnabeln Croton, som åtager sig att
föra bort jungfrun endast för att länsa din börs.»
»Jag har ett knytnäfsslag att placera mellan dina axlar, och det vill
säga att du stryker med,» sade Croton.
»Jag liar ett fat med kefaloniskt vin, och det betyder att jag repar
mig igen,» svarade Chilo.
Vinicius sade ingenting, ty han närmade sig porten, där han blef
vittne till en oväntad syn.
Två soldater böjde knä, då aposteln gick förbi. Petrus lade sin
hand på deras järnhjälmar och gjorde sedan korsets tecken öfver dem.
Det hade aldrig förr fallit denne patricier in, att det kunde finnas kristna
i hären, och med förvåning tänkte han, att som en eld i en brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
