Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
innan jag lämnade de kristna, yttrade till Paulus, att samhället under
deras religion skulle falla sönder som en tunna utan band, men han
svarade: »Kärleken är elt starkare band än fruklan.» Och nu finner
jag, att hans mening i många fall likvisst är den rätta.
Jag har äfven fått detta hans yttrande bestyrkt med afseende på
klienterna, som skyndat att hälsa mig, då de hört om min ankomst.
Du vet, att jag aldrig varit snål emot dem, men min fader var af princip
högdragen emot dem. och lärde mig alt behandla dem på samma sätt.
Men då jag säg deras trasiga mantlar och hungriga ansikten, hade jag
en känsla af någonting liknande medlidande. Jag lät gifva dem mat och
pratade med dem — kallade några af dem vid namn och sporde dem
om deras hustrur och barn — och åter såg jag tårar i ögonen framför
mig, åter tycktes det mig, att Lygia säg hvad jag gjorde, att hon var
glad och nöjd. Börjar jag blifva tokig, eller har kärleken förvirrat mina
sinnen? Jag vet det icke. Men det vet jag: jag bar en ständig
förnimmelse af att hon ser på mig fjärran från, och jag är rädd för att
göra något, som skulle oroa eller såra henne.
Så är det, Gaius! De hafva förändrat min själ, och stundom finner
jag mig väl häraf. Men ibland åter plågas jag af den tanken, att min
manlighet och energi tagits ifrån mig, att jag kanske är oduglig, icke
endast för rådslagen vid domarbordet och för feslen. utan till och med
för krig. Detta är tydligen trolleri. Och till en sådan grad är jag
förändrad, att då jag låg där särad, tänkte jag, att om Lygia vore lik
Nigidia, Poppæa, Crispinilla och våra frånskilda hustrur, om hon vore
så dålig, så grvm och så lätt köpt som de, skulle jag icke älska henne,
som jag gör. Men eftersom jag älskar henne för det, som skiljer oss
åt, kan du förstå, hvilket virrvarr det är i mitt hufvud, hur jag lefver
i mörker, att jag icke ser vägen klart för mig, och hur föga jag vet,
hvar jag skall börja. Om lifvet kan jämföras med en källa, sä flyter
oro i min källa i stället för vatten.
Jag lefver i hoppet att kanske fä se henne, och ibland synes det
mig, att detta med visshet skall inträffa. Men hvad som skall hända
mig om elt eller två år, det vet jag icke och kan icke gissa det Jag
lämnar icke Bom. Jag kan icke uthärda att lefva bland Cæsars
följesmän, och för öfrigt är den enda trösten i min förtvillan och oro, att
jag är nära Lygia, att jag genom läkaren Glaucus, som lofvat att
besöka mig, och genom Paulus ibland kan få höra något ifrån henne Nej,
jag vill icke lämna Bom, om ni också erbjöde mig guvernörskapet öfver
Egypten. Du må äfven veta, att jag befallt bildhuggaren att göra ett
stenmonument öfver Gulo, som jag slog ihjäl i min vrede. För sent
erinrade jag mig, att han burit mig i sina armar och varit den förste,
som lärde mig att spänna en bäge. Jag fattar icke, hur det kom sig,
att minnet af honom väckte sorg och själlförebråelser i mitt hjärta.
Om det jag skrifvit förvånar dig, så svarar jag, att mig förvånar
det icke mindre, men jag har skrifvit rena sanningen. Farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
