Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 223 —
märkte, hur vreden fick makt med den unge patriciern, och sade hastigt,
som för att förekomma ett utbrott:
»Jag vet, hvar dem gudomliga Lygia linnes, jag skall visa dig gatan
och huset »
»Hvar är hon?»
ä Hon är med Linus, de kristnas äldste präst. Hon är där med
Ursus, hvilken som förr arbetar hos mjölnaren, en namne till din
förvaltare Demas. Ja, Demas! Ursus arbetar 0111 natten, så att om du
omringar huset om natten, är ban icke där att beskydda jungfrun.
Linus är gammal och jämte honom finnas endast två åldriga kvinnor
i huset.»
»Hur vet du allt detta’?»
»Du kommer ihåg, herre, alt de kristna hade mig i sitt våld och
skonade mig. Glaucus misstog sig visserligen, då ban ansåg mig vara
orsaken till hans olyckor, men han trodde det, stackare, och tror det
än. Likväl skonade de mig! Då bör det icke förvåna dig, herre, alt
milt hjärta fylldes af tacksamhet. Jag är en man från forna bättre
lider. Denna var min tanke: Skall jag öfvergifva vänner och välgörare"?
Skulle jag icke vara hårdhjärtad, om jag icke frågade efter dem, icke
toge reda på, hur det gick med dem, hur de mådde, och hvar de
bodde’? Vid Cybele! Jag är icke i stånd till ett sådant uppförande.
Först återhölls jag af fruktan för att de skulle missförstå mig. Men
min kärlek till dem vägde mer än min fruklan, och den lätthet,
hvarmed de förlåta hvarje orätt, gaf mig isynnerhet mod. Men framför
allt tänkte jag på dig, herre! Vårt sista anfall slutade med nederlag’?
Så förberedde jag en seger åt dig. Huset ligger afsides. Du kan gifva
befallning åt dina slafvar, att de omringa det så, att icke en mus kan
komma undan. Min härskare! På dig allenast beror det, om du vill
hafva denna ädla konungadotter i ditt hem redan denna natt. Men om
så skulle blifva, erinra dig då, att den, som fört saken därhän, är min
läders fattige och hungrande son.»
Blodet rusade Vinicius åt hufvudet. Frestelsen skakade hela hans
varelse. Ja, delta var utvägen, och en säker sådan. När han en gång
fått Lygia i sitt hus, hvem kunde då taga henne ifrån honom’? Om han
en gång gjort henne Lill sin älskarinna, hvad blefve henne då öfrigt än
alt för alltid så förblifva’? Och låta all religion fara! Hvad betydde
då de kristna för honom, med all sin barmhärtighet och sin förbjudande
tro! Var det icke tid att skaka af sig detta"?
Allt kunde ske i dag. Han behöfde endast kvarhålla Chilo och
gifva sina befallningar, när det blifvit mörkt. Och sedan lycka utan
ände! »Hvad har mitt lif varit?» tänkte Vinicius. »Lidanden,
ouppfyllda önskningar och ett ständigt grubblande öfver problem, som jag
aldrig fått svar på.» På detta sätt skulle allt vara slut. llan kom
visserligen ihåg, att han lofvat att icke lyfta sin hand mot henne. Men
vid hvad hade han svurit? Icke vid gudarna, ty han trodde icke på
dem, icke vid Kristus, han trodde icke ännu pä honom. Och för öfrigt,
om hon ansåge sig förorättad, kunde han taga henne till sin hustru och
på så sätt godtgöra det onda han gjort. Ja, ban kände sig förpliktad
därtill, ty han hade henne att tacka för att han ännu lefde.
Nu återkallade ban i sitt minne den dagen, då ban med Croton
angripit hennes tillflyktsort, han kom ihåg, hur lygierns näfve lyfts mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
