Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
af olika slag, alla olika hvarandra, och att du är af dem, som föddes
ur kristall.
Jag dyrkar och älskar dig af hela min själ och vill endast tala om
dig. Dock måste jag tvinga mig till att skrifva om vår resa, om hvad
som händer mig och om nyheter från hofvet. Nåväl, kejsaren har
varit gäst hos Poppæa, som gjort i ordning ett glänsande mottagande
för honom. Hon inbjöd endast ett fåtal af hans gunstlingar, men bland
dem voro Petronius och jag. Efter måltiden seglade vi i förgyllda båtar
på hafvet, som var lugnt, som om det sofvit och blått som dina ögon,
du gudomliga. Vi rodde själfva, ty tydligen smickrade det kejsarinnan,
att män af konsuls värdighet eller deras söner rodde henne. Kejsaren
satt iklädd en purpurfärgad toga vid rodret och sjöng till hafvets ära
en hymn som han diktat kvällen förut, och till hvilken han och
Diodorus satt musik. Han följdes i andra båtar af slafvar från Indien,
som skulle spela på snäckskal, medan rundt omkring talrika delfiner
syntes, liksom verkligen lockade ur Amphitrites* djup genom musikens
toner. Vet du. hvad mina tankar vände sig om? Jag tänkte på dig
och längtade efter dig. Jag skulle ha velat samla hafvet, lugnet och
tonerna och gifva det allt åt dig.
Önskar du, att vi skola bo på någon plats vid kusten, långt bort
från Rom, min kejsarinna? Jag har landsträckor på Sicilien, där är en
skog af mandelträd, som om våren har rosenröda knoppar, och denna
skog går ned så nära hafvet, att topparna på trädens grenar nästan
vidröra vattnet. Där vill jag älska dig och lofva Paulus’ lära, ty jag vet
nu, att den icke motsätter sig kärlek och lycka. Vill du? Men innan
jag fått ditt svar, vill jag skrifva mer om hvad som hände i båten.
Snart var stranden långt bakom oss. Vi fingo se ett segel långt
framför oss i fjärran, och det blef genast en tvist om, huruvida det
valen vanlig fiskarbåt eller ett stort skepp från Ostia. Jag var den förste,
som såg, hvad det var, och kejsarinnan sade då, att för mig var
tyd-iigen ingenting doldt, och i det lion hastigt fällde ned slöjan för ansiktet,
frågade hon, om jag kunde känna igen henne så. Petronius svarade
ögonblickligen, att det icke var möjligt att ens se solen bakom molnen,
men hon sade, som skämtande, att endast kärleken kunde förblinda en
så skarp blick som min, och hon började namngifva olika kvinnor vid
hofvet för att gissa hvem det kunde vara jag älskade. Jag svarade helt
lugnt, men till slut nämnde hon ditt namn, och därvid lyfte hon upp
slöjan och såg på mig med en ond och genomträngande blick.
Jag erfor verklig tacksamhet mot Petronius, som i detta ögonblick
svängde om båten, hvarigenom den allmänna uppmärksamheten vändes
ifrån mig. Ty hade jag fått höra fientliga och hånande ord om dig,
så skulle jag ej ha varit i stånd att dölja min vrede och hade måst
göra våld på mig för att icke med min åra krossa hufvudet på denna
dåliga, elaka kvinna. Du kommer ihåg, hvad som hände vid Agrippas
damm, hvilket jag berättade dig samma afton jag skulle resa, när vi
voro i Linus’ hus. Petronius är orolig för min skull, och i dag har
han åter bönfallit mig om att icke såra Poppæas fåfänga. Men
Petronius förstår mig icke och kan icke föreställa sig, att när jag är skild
* Hafvets gudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
