Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
klart väder spegla sig i vattnet. Jag har också ett hus här alldeles
ofvanför sjön, med en olivträdgård och en cypresskog bakom villan, och
när jag tänker på att denna plats i framtiden skall blifva din’, tyckas
mig dess marmorpelare hvitare, dess lundar skuggrikare och hafvet
mera blått.
O, Lygia, hvad det är härligt att lefva och älska! Gamle Menikles,
som sköter om huset, har planterat iris under myrtenträden, och vid
åsynen af dem kommer jag att tänka på Aulus’ hus, impluvium och
trädgården, där jag satt vid din sida. Denna iris skall äfven påminna
dig om ditt barndomshem, därför är jag viss om, att du kommer att
tycka om Antium och denna villa.
Säg mig, Lygia, hur kan jorden på en gång hafva plats för aposteln
Petrus, Paulus, och kejsaren? Jag frågar så, emedan jag tillbragt en
afton hos Nero, efter att hafva lyssnat till Paulus. Och vet du, hvad
jag hörde hos kejsaren? Jo, till att börja med läste ban upp sitt poem «■
om Tröjas förstöring och beklagade, att han aldrig sett en brinnande
stad. Härtill svarade Tigillinus: ’Säg ett ord, o gudomlige, och jag
skall taga en fackla, och innan natten gått till ända, skall du få se
Antium i lågor.’ iMen kejsaren kallade honom en dåre. ’Hvart skulle
jag då resa,’ frågade han, ’för att andas sjöluft och bevara den röst,
med hvilken gudarna begåfvat mig, och som ni säga, att jag skall vårda
för människosläktets välfärd? Ar det icke Rom, som skadar mig, är
det icke dunsterna från Suburra och Esquilinen, som öka min heshet?
Skulle icke Roms brinnande palats uppvisa ett skådespel, som vore hundra
gånger mer präktigt och tragiskt än Antium i lågor?’
Och nu började alla tala om, hvilket oerhördt sorgespel taflan af
en brinnande stad skulle vara, att få se en stad, som besegrat världen,
nu förvandlad till en hög aska. Kejsaren ansåg, att i så fall skulle
hans sånger öfverträffa Homerus’, och han började beskrifva, hur han
skulle återuppbygga staden och hur kommande generationer skulle
beundra hans hjältedåd, inför hvilka alla andra verk skulle vara
ingenting. ’Gör det! Gör det!’ ropade hans druckna följe. ’Jag måste
hafva trognare och tillgifnare vänner,’ svarade han.
Jag erkänner, att jag blef orolig i första ögonblicket, då jag hörde
detta, emedan du är i Rom, käraste. Nu skrattar jag åt min oro och
jag tror, att hvarken kejsaren eller hans vänner skulle våga begå en
sådan fräckhet, ehuru de äro fullständigt vanvettiga. Hur man fruktar
för den man håller kär! Jag önskar, att icke Linus’ hus låge i dessa
trånga gränder i Trans-Tiber, och att det icke vore enbart bebodt af
fattiga människor, som äro mindre beaktade i ett sådant fall! För mig
skulle icke själfva kejsarens palats vara godt nog åt dig, därför ville jag
icke heller, att du skulle sakna de prydnader och bekvämligheter, som
du är van vid från din barndom.
Gå till Aulus’ hem, min Lygia! Jag har tänkt mycket öfver detta
här. Om kejsaren vore i Rom, skulle nyheten om din återkomst nå
palatset genom slafvar, fästa uppmärksamheten på dig och medföra
förföljelser, emedan du vågat sätta dig upp emot kejsarens vilja. Men han
kommer att stanna länge i Antium, och innan han kommer tillbaka,
skola slafvarna ha upphört att tala om dig. Linus och Ursus kunna
följa med dig.
För öfrigt lefver jag i hoppet, att innan palatset i Rom får se sin
32. — Från Neros dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
