Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274 —
skyndade fram med ett par vattenfyllda krus. Vinicius, som fallit af
utmattning men icke förlorat medvetandet, fattade ett med båda händerna
och tömde det till hälften.
»Tack,» sade han, »res mig upp, jag kan gå själf.»
De andra arbetarna gjöto vatten öfver hans hufvud, de två första
icke blott reste honom upp, utan buro honom fram till de öfriga, som
omringade honom och frågade, om han lidit mycket. Denna medkänsla
förvånade Vinicius.
»Hvilka ären IV» frågade han.
»Vi rifva ned hus, så att icke elden skall nå Via Portuensis,» svarade
en arbetare.
»Ni hjälpte mig, när jag föll. Jag tackar er.»
»Vi få icke vägra att hjälpa,» svarade många röster.
Vinicius, som från tidigt på morgonen endast sett vildsinta hopar i
slagsmål och plundringar, såg mera uppmärksamt på de kringstående
och sade:
»Må Kristus vedergälla eder!»
»Pris ske hans namn!» svarade en hel kör af röster.
»Linus . ..?» frågade Vinicius.
Men han kunde icke afsluta sin fråga eller uppfatta svaret, tv han
svimmade af sinnesrörelse och öfveransträngning. Han återkom till
medvetandet först i en trädgård utanför staden och fann sig omgifven
af ett antal män och kvinnor. De första ord han yttrade voro:
»Hvar är Linus’?»
Först fick ban intet svar, men så sade plötsligen en röst, som
Vinicius kände igen:
»Han gick genom Nomentanska porten till Ostranium för två dagar
sedan. Frid vare med dig, o konung af Persien.»
Vinicius reste sig i sittande ställning och såg Chilo framför sig.
»Ditt hus har säkert brunnit upp, o herre,» sade greken, »ty Carinæ
står i lågor, men du skall alltid vara lika rik som Midas. A, en sådan
olycka! O, son af Serapis, de kristna hafva länge förutsagt, att staden
skulle ödeläggas af eld. Men Linus är med Jupiters dotter i Ostranium.
A, en sådan olycka som kommit öfver staden!»
Vinicius blef matt igen.
»Har du sett dem’?» frågade han,
»Ja, herre, Kristus och alla gudar vare tack och lof, att jag var i
stånd att kunna löna dina välgärningar med goda nyheter. Men, o
Cyrus, jag skall betala dig ännu mer för dem, det svär jag vid det
brinnande Rom.»
Det var afton, men i trädgården kunde man se lika klart som på
dagen, ty branden hade ökats. Det tycktes icke som om enskilda delar
af staden brunne, utan staden i hela dess längd och bredd. Himlen
var röd så långt ögat kunde se, och den natten var en flammande röd
natt i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
