Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 308 —
jag började hålla af Glaucus, jag litade på honom, jag delade allt mitt
bröd med honom, hvar slant jag hade, och vet du, härskarinna, hur
han lönade mig? På vägen mellan Neapel och Rom stötte han en knif
i mig, och min hustru, min unga, vackra Berenice, sålde han till en
slafhandlare. Om Sofokles hört min historia — men hvad säger jag —
någon som är för mer än Sofokles lyssnar på mig.»
»Arme man!» sade Poppæa.
»Den, som har sett Aphrodites anlete, är icke arm, min härskarinna,
och jag ser det nu. Men då sökte jag tröst i filosofien. När jag kom
till Rom, sökte jag hos de kristnas äldste få rättvisa mot Glaucus. Jag
trodde, att de skulle tvinga honom att återlämna min hustru. Jag blef
bekant med deras öfverstepräst, och med en annan, vid namn Paulus,
som varit fängslad i Rom, men sedan blifvit frigifven, jag lärde känna
Zebedei söner, Linus och många andra. Jag vet, hvar de bodde innan
eldsvådan, jag vet, hvar de hafva sina möten. Jag kan peka ut en
ut-gräfning i Vatikanska kullen och en begrafningsplats bakom Nomentanska
porten, hvarest de fira sina skamlösa ceremonier. Jag har sett aposteln
Petrus. Jag har sett, hur Glaucus dödade barn, för att aposteln skulle
hafva någonting att stänka öfver de närvarandes hufvuden. Jag såg
Lygia, Pomponia Græcinas fosterdotter, prisa denna handling, och ehuru
hon var ur stånd att utgjuta ett barns blod, har hon dock dödat ett
barn, ty hon förhäxade dottern till dig, Cyrus, och till dig, Isis.»
»Hör du, Caesar?» frågade Poppæa.
»Kan det vara möjligt!» utropade kejsaren.
»Jag kunde förlåta oförrätter, som tillfogats mig själf,» fortfor Chilo,
»men när jag hörde om dem, som ni lidit, hade jag lust att döda henne.
Men olyckligtvis hindrades jag af Vinicius, som älskar henne.»
»Vinicius! Men flydde hon icke ifrån honom?»
»Jo, men han lät söka efter henne, han kunde icke lefva utan
henne. För en usel betalning hjälpte jag honom att söka, och det var
jag som visade honom det hus, där hon bodde bland kristna i
Trans-Tiber. Vi gingo dit tillsammans och din brottare Croton var med oss,
honom hade den ädle Vinicius hyrt till sitt beskydd. Men Ursus, Lvgias
slaf, slog ihjäl honom. Det är en man med en fruktansvärd styrka,
herre, han kan krossa en tjurnacke lika lätt som vi bryta en vallmo.
Aulus och Pomponia höllo särskildt af honom för det.»
»Vid Hercules,» sade Nero, »den dödlige, som krossat Croton,
förtjänar att få sin staty rest på Forum. Men, gamle man, du misstar dig
eller diktar upp historier, ty Vinicius dödade Croton med en knif.»
»Så baktala människorna gudarna! Ack, herre, jag såg själf hur
Crotons refben krossades af Ursus, som sedan rusade på Vinicius, och
han skulle hafva dödat honom, om icke Lygia varit. Vinicius låg länge
sjuk efter den betan, men de vårdade honom, i hopp att han genom
kärleken skulle blifva kristen. Och han blef verkligen kristen.»
»Vinicius?»
»Ja!»
»Och kanske Petronius med,» inföll Tigellinus hastigt.
Chilo slingrade sig, gnuggade händerna och sade:
»Jag beundrar din skarpsynthet, herre! Han har säkert blifvit det.
Det är mycket troligt, att han blifvit det!»
»Nu förstår jag, hvarför han försvarade de kristna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
