Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Achilles - Achilleshäl - Achilles-sena - Achilles Tatius - Achillini - Achimenes - Achlath - Achlya - Achmed I - Achmed II - Achmed III - Achmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fritt från all rörelse och förändring. Det
nämnda beviset lyder: Af två föremål, som äro
stadda i rörelse åt samma håll, men befinna
sig på något afstånd från hvarandra, kan det
ena aldrig uppnå det andra: den snabbfotade
Achilles kan ej ens hinna en trög sköldpadda,
som är i förväg för honom. Han måste nämligen
först tillryggalägga den sträcka, som befinner
sig mellan hans egen utgångspunkt och
sköldpaddans; derefter måste han hinna fram
till den punkt, dit sköldpaddan kommit, medan
han sjelf genomlopp det första mellanrummet,
och så i det oändliga. Afståndet mellan dem
bägge förminskas visserligen oupphörligt, men
kan aldrig helt och hållet försvinna. - Stödjepunkten
för detta bevis ligger i den sanningen,
att rummet är delbart i oändlighet. Men rummet
eger äfven en motsatt egenskap, nämligen
kontinuitet, eller sammanhang - något som
Zeno icke tog i betraktande i detta bevis -
och genom denna möjliggöres både rörelsen
och upphinnandet.
G. S.
Achilleshäl, en persons svaga sida. Se första
art. Achilles (mot slutet).
Achilles-sena, anat., den starka, strängformiga,
genom huden känn- och synbara senan
på underbenets baksida. Hon är fäst på hälen
(bakre knölen af hälbenet) och utgår från de
stora vadmusklerna. Då dessa sammandragas,
lyftes hälen och sträckes foten, en rörelse, som
eger rum vid tåhäfning, språng m. m. - Senan
har fått sitt namn efter Achilles. Enligt
Homeri berättelse blef nämligen denne hjelte
vid Trojas belägring dödad af en pil, som träffade
honom i hälen. Sannolikt står denna
sägen äfven i samband med den tro hos forntidens
läkare, att sår och slitning på Achilles-senan
skulle medföra stora vådor, något som
icke bekräftas af nutidens erfarenhet. Se
Tenotomi.
G. v. D.
Achilles Tatius, grekisk författare från Alexandria,
som lefde i medlet af 5:te århundradet
e. Kr. Skref en erotisk roman Leucippe och
Clitophon, som mycket lästes under medeltiden.
Achillini [akhillini], en bolognesisk slägt af
lärde, bland hvilka 1) Alessandro A., död
1512, kallad "den andre Aristoteles", var en
framstående skolastisk filosof. Han har äfven
i medicinens historia fått ett berömdt namn
som anatom. - 2) Claudio A., född 1574 i
Bologna, der han studerade juridik och medicin
och äfven verkade såsom professor. Vistades
någon tid i Frankrike vid Ludvig XIII:s hof,
der han gjorde lycka såsom sonettförfattare.
Hans dikter (Rime e prose) förråda ett starkt
inflytande af Marinis manér och äro nu för
längesedan glömda. Han dog 1640.
Achimenes R. Br., växtslägte, hörande till
nat. fam. Gesneriaceæ, Didynamia Angiospermia
L. De talrika arterna, utmärkta af mjukulliga
blad och tämligen stora, vackra och mångfärgade
blommor, förekomma i Mejico och
Central-Amerikas varma skogstrakter. De höra
till de största prydnaderna i våra varmhus,
der de vissna mot hösten, men perennera med
sina knöllika stamdelar under jordytan. A.
grandiflora DC. är en af de äldsta arterna,
men derjämte uppdragas årligen ett stort antal
frambragta varieteter eller former, med vackra,
purpurröda eller blå blommor.
A-n.
Achlath, stad i Armenien. Se Aklath.
Achlya prolifera Ag. (Saprolegnia ferax
Gruith.), svamp af nat. fam. Saprolegniaceæ,
lefver parasitiskt på ruttnande snäckor,
salamander-larver, flugor, grodor och fiskar. Den
uppträder äfven hos lefvande djur, hvilka då
ofta dö deraf. Svampen består af buskigt hopade
enkla eller gaffellikt delade trådar med
grått cellinnehåll.
A-n.
Achmed I, turkisk sultan, f. 1589, uppsteg
på tronen 1603 efter sin fader Muhammed III.
Han fortsatte det krig, som 1593 börjats mot
tyske kejsaren Rudolf II. Men då han derjämte
anfölls af Persien, och hans provinser i
Asien gjorde uppror, nödgades han att söka
fred med kejsaren. En sådan slöts i Sitvatorok
1606, och genom den köpte sig Österrike fritt
från den skatt, som det dittills erlagt till turkarne.
Persien tvingade han till fred 1612.
Sina sista år använde A. till att fastare ordna
sitt rike och till att försköna sin hufvudstad.
Från hans tid förskrifver sig en präktig moské
derstädes, som bär hans namn. A dog 1617.
Han efterträddes af sin broder Mustafa I.
Achmed II, turkisk sultan, f. 1642, upphöjdes
af janitsjarerna år 1691 till sin broder
Soliman III:s efterträdare. Två månader efter
hans tronbestigning besegrades hans storvesir
Köprili-mustafa af österrikarne, under markgrefven
Ludvig af Baden, i det afgörande slaget
vid Salankemen 1691. Achmed dog år 1695,
lemnande riket åt sin kusin Mustafa II.
Achmed III, turkisk sultan, f. 1673, efterträdde
1703 sin af janitsjarerna afsatte broder
Mustafa II. Det var hos denne sultan, som
Karl XII sökte skydd efter slaget vid Pultava
1709. Det krig med Ryssland, hvartill den
svenske konungen lockade Turkiet, slutades
med freden vid Prut 1711, då ryssarne återlemnade
Asov. Kort derefter började A. ett
krig med venetianerna och fråntog dem Morea.
Detta förmådde österrikarne, med hvilkas hjelp
Venedig förut tagit denna halfö från turkarne,
att förklara Porten krig. Under prins Eugène
besegrade de turkarne vid Petervardein och
Belgrad. Achmed såg sig då tvungen att sluta
den för Turkiet ofördelaktiga freden i Passarovitz
1718. - Under Achmeds regering togos
de första stegen för införandet af europeisk
civilisation i Turkiet: från denna tid förskrifver
sig t. ex. det första boktryckeriet derstädes.
Men dessa reformer och ett olyckligt
krig med Persien föranledde ett uppror bland
janitsjarerna och A:s afsättning, 1730. Achmed
dog i fängelse 1736, troligen förgiftad.
Achmed, pascha i Acre, fick för sin grymhets
skull tillnamnet Djessar, "slagtaren". A., som
var född i Bosnien, blef slaf hos Ali Bej i
Egypten, men förstod att genom sitt mod och
sina kunskaper svinga sig upp till pascha. Han
utmärkte sig för det tappra försvaret af Acre,
då det 1799 belägrades af Bonaparte. Senare
gjorde han flere uppror mot Porten, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
