Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Adlersparre, Axel - 6. Adlersparre, Karin Sofi - Ad libitum - Adlie l. Adlin - Ad literam - Adlumia - Ad l. in majorem Dei gloriam - Ad mandatum - Admetus - Administrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Adlersparre, Axel, sjöofficer,
riksdagsman, den föregåendes broder,
föddes å Ottenby på Öland d. 27 Okt. 1812.
Han utnämndes 1837 till sekundlöjtnant vid
flottan och kommenderades s. å. på en längre
sjöexpedition till Medelhafvet. Han fick derefter
tjenstledighet och seglade i mer än 5 års tid
som matros på främmande, i synnerhet amerikanska,
örlogs- och handelsfartyg. Från 1844, då han
återkom till fäderneslandet, och till sommaren
1852 deltog han hvarje år i sjöexpeditioner.
Under denna tid utnämndes han till premierlöjtnant
1845 och deltog, efter erhållen tjenstledighet,
i det dansk-tyska kriget 1849. Han befordrades
1854 till kaptenlöjtnant, 1858 till kapten
och 1862 till kommendörkapten. Såsom chef i
sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
hvartill han förordnades 1864, biträdde han d. v.
sjöministern grefve v. Platen vid uppgörande af
förslag till sjöförsvarets omdaning och fördelning
på tvänne kårer. När denna, 1866, verkställdes,
begärde och fick han förflyttning på reservstat.
1868 utnämndes han till kommendör och till
t. f. chef för Förvaltningen af sjöärendena. Denna
förtroendepost afsade han sig dock 1871, emedan
han fann den oförenlig med sin sjelfständighet
såsom riksdagsman. Från år 1866 har han
nämligen städse varit representant för Stockholms
stad i riksdagens Andra kammare och såsom sådan i
synnerhet nitiskt arbetat för ett starkt landtförsvar,
bygdt på medborgerlig grund. Han är ledamot
af flere komitéer och har tvänne gånger varit
statsrevisor.
6. Adlersparre, Karin Sofi, född Leijonhufvud,
skriftställarinna, f. 1823 på Helgerum i
Kalmar län, gift 1869 med kommendören
Axel Adlersparre. Hon bosatte sig efter
sin faders död (1848) i hufvudstaden,
der hon 1852 började sin literära verksamhet med
öfversättningar från Dickens, W. Scott, Irving,
Cooper, Beecher-Stowe m. fl. Snart vaknade
emellertid hennes håg för sjelfständigt
författarskap, och detta blef till sin
riktning bestämdt af hennes sträfvan att
bekämpa de hinder, som fördom och slentrian ställa
i vägen för qvinnans sjelfständiga verksamhet.
1859 grundade hon i förening med fru Rosalie
Olivecrona (född Roos) den förtjenstfulla och
mycket spridda Tidskrift för Hemmet, tillegnad den
svenska qvinnan. Den pseudonym, under hvilken
hon sjelf vanligen skrifver, är Esselde, bildad af
S. L–d (Sofi Leijonhufvud). Från och med år 1866 har
fru A. ensam redigerat denna tidskrift, som från
1868 utkommit under titel Tidskrift för Hemmet,
tillegnad Nordens qvinnor, men med samma
plan och syfte som förut, näml. att i moraliskt,
intellektuelt och socialt hänseende inverka
höjande och förädlande på den svenska qvinnan
och förbereda henne för ett värdigt bruk af den
friare ställning och verksamhet, nyare tiders
lagstiftning gifvit. Fru A. har dessutom
kraftigt medverkat i flere företag till fromma
för arbetsbehöfvande och bildningssökande qvinnor,
såsom Söndags- och Aftonskolor för arbetsklassens
döttrar (1862), Byrån för renskrifning och
öfversättning (1863), Stockholms läsesalong (1866)
samt slutligen föreningen Handarbetets vänner,
som har till syfte att upplifva den svenska
qvinnans slöjdskicklighet i allmänhet och
gifva det finare handarbetet en mera konstnärlig och
fosterländsk riktning.
Ad libitum, förkortadt Ad lib. (af Lat. prepos. ad,
till, vid, och libitum, af libet, det lyster),
musikt., efter behag. Jfr A piacere, A bene placito.
Adlie l. <b>Adlin,</i> ett äldre ännu gångbart turkiskt
mynt. Mynt af en äldre prägling voro 19 1/2 piaster
(=3,12 kr.), af en senare 17 1/2 piaster (=2,76 kr.).
Ad literam, Lat., efter bokstafven. Ex. anföra, tolka
en författares ord ad literam.
Adlumia, växtslägte af nat. fam. Fumariaceæ,
Diadelphia Hexandria L. A. cirrhosa från östra
Nord-Amerika är en klängväxt med findelade blad och
ljusröda blomklasar. Hon begagnas att öfverkläda
trädstammar och bersåer med. Trifves väl äfven i
vårt land. A–n.
Ad l. in majorem Dei gloriam, Lat., "till Guds
större ära", d. ä. till Guds äras förhärligande. Är
jesuiternas valspråk.
Ad mandatum, Lat., efter uppdrag, på befallning.
Admetus, Grek. Admetos, konung i Pheræ i Tessalien,
Apollos gunstling. Hos Admetus tjenade Apollo såsom
herde, då han en gång blifvit förvisad från Olympen
med anledning af den blodskuld han ådragit sig genom
morden på Python och Cykloperna. Då Admetus under
en sjukdom var nära döden, och Apollo hade utverkat
af Moirerna (ödets gudinnor), att hans lif skulle
räddas, om någon annan ville gå i döden för honom,
uppoffrade sig hans sköna gemål Alceste. Admetus
tillfrisknade, men lät ej trösta sig öfver sin makas
förlust förrän Herakles förmådde Hades att skänka
henne lifvet tillbaka.
Administrera (Lat. administrare, af minister,
tjenare), förvalta; jur., förvalta en annan persons
egendom på grund af dertill utaf egaren eller af
denne och hans borgenärer lemnadt uppdrag. –
Administration, förvaltning; jur., dels statsförvaltning,
dels den art af sysslomanskap (mandatum), som består uti
förvaltning af annan persons egendom på grund af
erhållet uppdrag utaf egaren sjelf eller af denne
och hans fordringsegare. Detta sker vanligen till
förekommande af försättande i konkurs, men äfven
i andra fall. Administration skall enligt gifna
prejudikat klandras inom natt och år efter dess
afslutande. – Administrator l. Administratör,
förvaltare; ståthållare; jur., förvaltare af
annan persons egendom. – Administrativa mål, jur.,
tvister, hvilkas afgörande enligt gällande lagar
och författningar är öfverlemnadt åt de förvaltande
myndigheterna. – sp>Administrativ domsrätt</sp>, jur., de
förvaltande myndigheternas rätt att genom dom afgöra
frågor angående en fordran, som staten såsom sådan
eger hos den enskilde medborgaren eller denne hos
staten. – Administrativ indelning, ett lands indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
