- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
287-288

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahab - Ahanta - Ahas - Ahasverus - Ahimelek - Ahkionlaks kanal - Ahlborn - Ahlefeld - Ahlefeld - Ahlfeld - Ahlgrensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namn, med ett kapell, som lyder under
Hudiksvall-Idenors pastorat.

Ahab ("faders broder"), Omris son, Israels sjunde
konung, 918–897 f. Kr. Af sin gemål Jesebel, konung
Etbaals af Sidon dotter, förleddes han att dyrka
feniciska afgudar och döda Jehovas profeter, hvarför
Elias förkunnade honom Guds straff. Han blef under
sitt tredje krigståg mot den syriske konungen Benhadad
dödad af ett pilskott, hvarefter Jehu utrotade hela
hans slägt. (1 Konungab. 16: 29; 22: 40.)

Ahanta, negerrike i Afrika. Se Asjanti.

Ahas ("den som uppehåller"), konung i Juda rike
743–728 f. Kr., Jotams son och efterträdare. Han
var en svag och ogudaktig regent, som uppbrände sina
söner till offer åt assyriska afgudar och sökte att
ändra jehovatjensten efter assyriska förebilder. Till
hjelp i sitt krig mot syrierna och Israels rike
inkallade han den assyriske konungen Tiglat-Pileser,
under hvilken han sedan blef skattskyldig. På hans
tid uppträdde profeten Jesaja. (2 Konungab. 16 kap;
2 Krön. 28 kap.)

Ahasverus (Hebr. Achaschverosch, hvilket troligen är
en hebraiserad form af Aschjarsja, det fornpersiska
namnet på Xerxes), var benämningen på flere i
Gamla Testamentet omtalade konungar i Medien och
Persien. Mest känd är den i Esters bok omtalade A.,
hvilken anses vara densamme som Xerxes I. – A. är
äfven namnet på den "vandrande juden".

Ahimelek ("konungens broder") hette den öfversteprest,
som gaf den flyktande David skådebröden att äta
och derför blef dödad af Saul (1 Sam. 21: 1-9; 22:
9-22). Jfr Abjatar.

Ahkionlaks kanal, mellan sjöarna Maaninga och
Onkivesi i Kuopio län, möjliggör direkt förbindelse
mellan Kuopio stad och Idensalmi köping. Kanalen,
hvilken har en sluss med 9 fots sänkning, öppnades
för trafik 1873.

Ahlborn, Lea, född Lundgren, medalj- och
stämpelsnidarinna, föddes 1826 i Stockholm,
der fadern, Ludv. P. Lundgren, var gravör vid
kongl. myntverket. Efter att till en början hafva
fått undervisning af sin far skaffade hon sig genom
flitigt arbete medel att i sällskap med sin bror,
medaljgravören Per H. L., företaga en studieresa
till Paris, der hon åren 1851–53 vann sin utbildning
under skickliga lärares ledning. Då den yngre
Lundgren af sjuklighet hindrades att efterträda
den 1853 aflidne fadern, fick hon uppdrag att tills
vidare bestrida myntgravörstjensten, och sedan äfven
brodern aflidit, antogs hon till ordinarie gravör vid
kongl. myntverket, der hon fortfarande tjenstgör såsom
sådan. Är sedan 1854 gift med ornamentsbildhuggaren
Karl A. – Alla Lea Ahlborns medaljer och mynt äro
utarbetade med mycken omsorg och smak, och hon
kan sägas vara den, som i sitt fädernesland åter
upplifvat medaljgraveringskonsten, hvilken här allt
sedan Fehrmans och Ljungbergers dagar hade varit i
ständigt sjunkande. Bland hennes många arbeten må
nämnas: stämplarne till Sveriges nya öremynt (sedan
Oskar I), de nya norska guldmynten, hela den nya
uppsättningen af finska penni och marka äfvensom nästan
alla medaljer samt minnes- och belöningspenningar,
hvilka sedan 1853 blifvit i Sverige präglade af
akademier och andra sällskap och föreningar af
alla slag (såsom medaljer öfver Karl XIV, Karl XV;
Oskar II, drottning Lovisa, enkedrottning
Josefina, Birger Jarl, Triewald, H. L. H. Hamilton,
A. v. Hartmansdorff, G. A. Sparre m. fl.).

Ahlefeld, gammal holsteinsk adelsslägt, som första
gången nämnes 1320. Hon förgrenade sig under de
sönderjylländske hertigarne af Abels ätt till
Slesvig och derifrån till det öfriga Danmark samt
äfven till Norge. – En Hans A. stupade i slaget vid
Himmingsted i Ditmarsken 1500. Han hade i striden
fört det danska riksbaneret, Dannebrogen, som vid
detta tillfälle gick förloradt. – Godske A. var
den siste katolske biskopen i Slesvig. Död 1541. –
Tvänne kusiner, Hans och Frederik A., utmärkte sig
under belägringen af Köpenhamn 1658–59, synnerligen
under stormningen den 11:te Febr. 1659. – En tredje
kusin, Frederik, fick 1659 hela Langeland, som af
regeringen blifvit förpantadt till hans svärfader,
Chr. Rantzau, men icke kunde inlösas. Denne A. var
en af de förste dansk-tyske adelsmän, som upphöjdes
i grefligt stånd. Kristian V gjorde honom nämligen
1672 till länsgrefve af Langeland. I likhet med de
fleste af konungens tyske gunstlingar hörde A. till
den utmärkte statsmannen Peder Griffenfelds fiender,
och han blef dennes efterträdare som storkansler. Han
dog 1686. – År 1785 fick en Ahlefeld efter sin
mormoder, en sondotter till Fredrik III, det norska
grefskapet Laurvig, och familjen antog derefter
namnet Ahlefeld-Laurvigen. Detta grefskap såldes
senare och ersattes med ett fideikommisskapital.
C. R.

Ahlefeld, Charlotte Sophie Luise Wilhelmine von,
född von Seebach, tysk romanförfattarinna, mest känd
under pseudonymen Elisa Selbiz, f. i Stedten 1781,
d. i Teplitz 1849. Hon utgaf redan vid 16 års ålder
(1797) sin första roman, Liebe und Trennung. 1798
gifte hon sig med godsegaren J. E. von Ahlefeld,
från hvilken hon dock skildes 1807, hvarefter hon
bosatte sig först i Slesvig, sedermera i Weimar.
Bland hennes många romaner, som utmärka sig genom ett
ledigt framställningssätt, fin iakttagelseförmåga
och omfattande verldskännedom, må nämnas Liebe und
Entsagung
(1804), Die Stiefsöhne (1805), Klosterberuf
(1812), Franciska und Aenneli (1813, öfvers. på
svenska 1816), Myrte und Schwert (1819), Erne (1819)
samt Der Stab der Pflicht (1832), med hvilken hon
slutade sin verksamhet som skriftställarinna.

Ahlfeld, Joh. Friedrich, framstående tysk predikant
i strängt luthersk anda, f. 1810, sedan 1851 pastor
vid Nikolaikyrkan i Leipzig. Flere af hans utmärkta
predikningar och kristliga betraktelser hafva blifvit
öfversatta på svenska.

Ahlgrensson, Fritz August, teaterdekorationsmålare,
f. 1838 i Stockholm. Han gjorde derstädes
sina grundläggande studier hos Westin och
dekorationsmålaren Roberg, hvarefter han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:33:07 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free