Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf / 327-328 (1876) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF)

[Read further instructions below this scanned image.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de gamle grekiske städerna; motsvarande romarnes
Arx. Nästan hvarje större antik stad var skyddad
af en närbelägen, trakten beherskande klipphöjd,
på hvilken befästningar och tempel uppfördes och
hvarest, om utrymmet sådant tillät, ofta uppväxte
en liten stad öfver den egentliga staden – en
akropol. Från det gamla Grekland och dess kolonier
känner man öfver 40 akropoler, af hvilka mer eller
mindre betydande ruiner finnas qvar i Amasia,
Argos (Larissa), Athen (det egentl. Akropolis),
Delos, Eleusis, Korint (Akrokorint), Melos, Messene
(Ithome), Rhamnus, Sparta, Thebe (Cadmea) m. fl. –
Den förnämsta af alla akropoler var Athens Akropolis,
Athens gamla borg, på en brant stupande klippa, som,
obestiglig på trenne sidor, men med en jämn sluttning
mot vester, sträcker sig från ö. mot v. samt har en
längd af omkr. 500 och en bredd af omkr. 250 steg. Den
inneslöt ursprungligen sjelfva residenset för Athens
konungar samt dess äldste helgedomar, men fick, sedan
staden utvidgat sig kring klippans fot, den dubbla
betydelsen af fästning och nationalhelgedomarnes
skyddade hemvist.



Dock uppslogo Pisistratiderna sina
bopålar derstädes, och de byggde äfven ett
Athenetempel, för sin storlek kalladt Hekatompedon
("hundrafotstemplet"). Sedan fästningen blifvit
intagen af Xerxes under det andra persiska kriget,
återuppbyggdes först befästningarna, under Cimon, som
tillika på klippans sydvestra utsprång satte det lilla
Joniska templet för den Obevingade segergudinnan (Nike
Apteros) – hvilket, alldeles förstördt, återupprestes
ur gruset af tyskarne Schaubert och Ross samt dansken
Chr. Hansen. Det var emellertid Perikles förbehållet
att skänka Akropolis dess högsta glans. Under hans
tid restes nämligen de byggnader och andra konstverk,
hvilkas skönhet gjort A. till centrum ej endast för
Greklands utan äfven för hela den antika verldens
konst – hvilket vill säga detsamma som att hela
verldens konst har att gå tillbaka dit, när frågan
gäller, hvar konsten uppenbarat sig ädlast och
skönast. – Borgens öppna vestra sida, förut skyddad
genom de nio portarne (deraf namnet Enneapylos,
("den nioportade"), slöts nu genom de af Mnesikles
(437–432) uppförda Propyleerna i dorisk och jonisk
stil, hvilka genom sina former, påminnande dels om
befästningar dels om tempelstil, på ett oefterhärmligt sätt
förklarade borgens dubbla bestämmelse, på samma
gång dessa ingångsportar äfven på ett utmärkt sätt
förvandlade den oregelbundna och stigande grundvalens
svårigheter till lika många motiv för storartade och
öfverraskande skönheter. – Ett frankiskt fyrkantigt
torn vanpryder nu byggnadens återstoder.

Sedan man inträdt genom Propyleerna, skådade man
framför sig den af bildhuggaren Fidias, Perikles’ vän
och hela det stora arbetets ledare, formade Athene
i brons, med skölden och en lans, hvars spets lyste
seglaren till mötes utanför Kap Sunion. – Till höger
lågo Athene Erganes och Artemis Brauronias små
tempel – numera alldeles försvunna – men på högsta
höjden öfver dem lyfte sig på det gamla Hekatompedons
grundvalar det marmorstrålande Parthenon, gudinnan
Athenes agonal-(fest-)tempel, bygdt af Iktinos och
Kallikrates, 437–432, i dorisk stil med 8 kolonner
i fronten. Det var betäckt med härliga skulpturverk
(gafvelgrupper, metoper och fris) af Fidias och hans
skola, och i cellan stod gudinnans bild, utförd af
Fidias i guld och elfenben. – Sedan detta tempel i
medeltiden varit byzantinsk Mariakyrka, frankisk
metropolitankyrka och turkisk moské, sprängdes det i
tvänne delar vid en krutexplosion under en belägring 1687.
– Till venster om hufvudingången låg det egentliga
kultustemplet för
stadens skyddsgudinna, Athene Polias, Erechtheion,
bygdt på samma plats, der före den persiska invasionen
stod ett gammalt, redan af Homerus omtaladt tempel
för den atheniensiske heroen Erechtheus. Arbetet
börjades 431, afbröts genom peloponnesiska kriget,
men upptogs åter 409 och afslöts 393. Ett oändligen
fint skönhetssinne uppenbarar sig i detta Joniska
tempel, som inom samma komplicerade, från den vanliga
tempelformen afvikande byggnad omsluter såväl tvänne
helgedomar: Athene Poliastemplet och Pandroseion,
som en mängd gamla, heliga föremål: Erechtheus’
och Cekrops’ grafvar, Athenes olivträd (hvilket
troligen stod i den af qvinliga figurer burna södra
s. k. Karyatidhallen), Poseidons saltkälla m. fl. –
1826 blef norra hallen nedskjuten, men den har åter
blifvit uppbyggd. Kort derefter nedref en storm vestra
hufvudingången, som dock äfvenledes åter restes. –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>