Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alcamo - Alcañiz - Alcantara - Alcantara-orden - Alcaraz - Alcarraza - Alcazar - Alcazar de San Juan - Alcazar Quivir - Alcedo - Alceste - Alchemilla - Alciati - Alcibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömda voro hans båda marmorstatyer af Afrodite,
af hvilka han mejslade den ena i täflan med en annan
af Fidias’ lärjungar, Agorakritos. Denne, som blef
besegrad i täflingen, skall då genom förändring af
attributerna hafva förvandlat sin Afrodite till
en Nemesis, hvilken han sålde till Rhamnus. Jfr
Agorakritos.
Alcamo, stad i prov. Trapani på ön Sicilien, 1/2 mil
från Medelhafvets kust. 20,819 innev. (1872). Vester
om A. ligga ruinerna efter forntidens Segesta.
Alcaniz [alkanji’s], stad i spanska prov. Teruel
i Aragonien, vid floden Guadalope. Omkring 7,500
innev. Odling af oliv- och mulbärsträd. Alunverk.
Alcantara ("bron"). 1) Stad i spanska prov. Caceres
i Estremadura, vid floden Tajo. Omkr. 4,100
innev. Fordom säte för Alcantara-orden. En
vacker fornromersk bro leder öfver floden. – 2)
Hamnstad i brasilianska prov. Maranhao, vid San
Marcos-viken. Omkr. 10,000 innev. Utförsel af bomull,
ris och salt.
Alcantara-orden var en af Spaniens tre äldste
andlige riddare ordnar. Han var ursprungligen ett
vapenbrödraskap, som bildades omkr. 1156 för att i
striden mot morerna försvara gränsfästet S:t Julian
del Peral (Pereyro), efter hvilket brödraskapet hade
namn. År 1177 upphöjdes detta af påfven Alexander III
till en andlig riddareorden. I början af 1400-talet
öfverlemnades staden Alcantara åt orden, och denne
antog då namnet Alcantara-orden. Han förvärfvade i
striden mot morerna stora egodelar, och hans rikedom
växte efter hand. Då hans egendom år 1808 indrogs till
staten, åtnjöt han inkomsterna från 37 s. k. komturier
(förläningar), inom hvilka lågo 53 städer och
byar. 1814 fick han tillbaka en ringa del deraf. 1835
upphörde han att vara andlig riddareorden, men eger
ännu bestånd som militärorden. År 1873 upphäfdes
han visserligen äfven såsom sådan af republiken,
men återupplifvades 1875 af konung Alfons XII.
Alcaraz [-kara’s], gammal stad i spanska
prov. Albacete, i det forna konungariket
Murcia. Omkr. 3,000 innev.
Alcarraza [-karra’sa], Span. (af det arabiska
ordet al-karras, "kruset"), vattenkylare, ett
oglaseradt kärl af svagt bränd lera, till förvaring
af dricksvatten. Fylles ett sådant kärl med vatten,
sipprar detta igenom lerans porer och afdunstar från
ytan, hvarigenom kärlet och dess innehåll afkyles
(jfr Afdunstning). – Man lär kunna i ett sådant
kärl hålla dricksvatten vid 10°-12°, äfven när den
yttre luftens temperatur är omkr. 30°. Vattenkärl af
detta slag hafva från urminnes tider varit i bruk i
Egypten, Persien, Indien och Kina. De infördes till
Spanien af araberna, och derifrån hafva de i senare
tider spridt sig till det öfriga Europa. I Sverige
tillverkas sådana kärl företrädesvis i Oskarshamn.
R. R.
Alcazar [-ka’sar, af Arab. al-kasr, "slottet"],
spansk benämning på palats, slott och borgar, hvilka
icke uteslutande afse krigiska ändamål, utan äfven
tjena till fursteboningar. Flere spanska städer
(t. ex. Sevilla) ega från morernas välde slott
med detta namn.
Alcazar de San Juan [chua’n], stad i norra
delen af spanska prov. Ciudad-Real. Omkr. 7,800
innev. Salpeterfabriker, krutqvarnar och
jerngrufvor.
Alcazar Quivir [kivi’r; Arab. Kasr el kebir, "det stora
slottet"], stad i norra delen af Marokko. Folkmängden
uppgifves olika, från 6,000 till 30,000. Fordom större
och mera betydande än nu. Historiskt ryktbar genom en
drabbning, i hvilken portugisiske konungen Sebastian
besegrades af morerna 1578.
Alcedo, isfogelslägtet, zool. Se Isfogelslägtet.
Alceste l. Alcestis (Grek. Alk-), Grek. mytol.,
maka åt Admetus. Se d. o.
Alchemilla, bot. växtslägte af nat. fam. Senticosæ,
Tetrandria Monogynia, med små kronbladlösa, gulgröna
blommor och en småfrukt i foderpipen. En art, A.
vulgaris, daggkåpan, som är allmän på våra ängar, är
täck genom sina veckade, njurformiga blad; en annan,
A. alpina, med handdelade, silfverhvita blad, tillhör
egentl. fjälltrakterna, men går ned i Bohus län.
A-n.
Alciati [altjiati], Andrea, italiensk rättslärare
och författare, f. nära Milano 1492, d. i Pavia
1550. Han var lärare i juridik vid universiteten i
Avignon, Bourges, Ferrara, Pavia och Bologna. A. var
en mångsidig författare och skref berömda arbeten i
juridik och arkeologi, en samling moraliska epigram
på latin, Milanos historia m. m. Hans Opera omnia
utkommo i Basel 1546–49.
Alcibiades, Grek. Alkibiades, en frejdad athenare
af alcmæonidernas stam, f. omkr. 450 f. Kr. Hans
fader, Klinias, stupade vid Coronea (447). Den unge
Alcibiades kom då under sina fränder Perikles’ och
Arifrons förmynderskap. Vid 18 års ålder tog han sjelf
sin lysande förmögenhet i besittning. Hans ädla börd,
stora rikedomar och utomordentliga skönhet gjorde
honom till Athens bortskämda barn. Han hade en ovanlig
viljekraft och stor smidighet i sitt väsende. Än
ådagalade han prof på dygd och återhållsamhet, än
öfverlemnade han sig åt laster och utsväfningar, allt
efter som tiden och stället kräfde. Den ena dagen
såg man honom hos Sokrates, hvars ädla lärdomar han
med begärlighet mottog, stundom gråtande af beundran
och hänförelse; den andra dagen täflade han med sina
dåliga umgängesvänner i öfverdåd och lättsinne. Sin
första vapenbragd utförde han under kriget mot Korint
i slaget vid Potidæa, hvarest Sokrates räddade
hans lif (432). Snart utmärkte han sig äfven såsom
talare och vann mer än ett pris vid täflingarna i
Olympia. Vid sitt inträde i det offentliga lifvet
förstod han att bilda sig ett mäktigt parti. Han
var aldrig nogräknad om de medel han använde för
att utföra sina planer. Dessutom nedtystade hans
vältalighet lätt hvarje motsägelse; glansen i hans
yttre lif bländade, hans älskvärda och behagliga
sätt tillvann honom allas hjertan, och han prisades
såsom Perikles’ ädle och värdige efterträdare. Sitt
inflytande gjorde han i synnerhet gällande mot den
utmärkte talaren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
