[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekomma mycket sparsamt. Diamanter och guldsand
påträffas i Vad-el-kammels flodbädd i närheten af
Constantine. – Hvete och korn, tobak, indigo, bomull,
oranger, oliver, vin samt grönsaker af alla slag odlas
vida öfver landets behof. Ett slags gräs, "alfa", som
i mängd växer på högslätterna, har i senare tider,
på grund af dess trådämnes användbarhet vid tåg-
och papperstillverkningen, blifvit en ganska vigtig
utförselvara. Ek, korkek, ceder, och Thuja bilda de
rika skogar, som kläda Lilla Atlas. – Silkesodling
idkas med framgång. Högslätterna i söder lemna bete
åt väldiga fårhjordar.
Biskötsel är en älsklingssysselsättning för Tells
trädgårdsodlande kabyler. Korallfiske idkas vid
La Calle (nära gränsen till Tunis) och inbringar
2 mill. fr. om året endast för råvaran.
Algers hästar äro bekanta för sitt präktiga
utseende. Utom de vanliga europeiska husdjuren
finnas der äfven dromedarer. Lejon- och vildsvins-
jagter äro i bergstrakterna inga ovanliga nöjen.
Befolkningsförhållanden. Alger hade 1872, vid den
senaste allmänna folkräkningen, 2,414,218 innev. Sedan
1866 hade folkmängden minskats med nära 1/2 mill.,
hvilken minskning hufvudsakligen vållades af den
förfärliga hungersnöden åren 1867–68, då t. ex. i
provinsen Oran hvar femte person omkom. Muhammedanerna
utgjorde nära 88 % af befolkningen; fransmännen voro
allenast 129,601 till antalet; 71,366 innev. voro
af spansk, 29,863 af italiensk härkomst; 34,574 voro
judar. – Rasernas mångfald är stor. Utom de invandrade
europeerna märkas i främsta rummet berberna, eller
– som de der allmänt kallas – kabylerna (kbila,
"stam"), ättlingar af landets urinnevånare, samt
dernäst araberna, i städerna kallade morer. – Redan
före den franska eröfringen fans för den manliga
delen af den muhammedanska befolkningen, särskildt
i städerna, ett ordnadt undervisningsväsende, som
dock ej sträckte sig synnerligen långt utöfver läs-
och skrifkunnighet såsom mål.
Handel. Samfärdsmedel. Handeln är ganska
betydande, utan att egentligen vara i blomstrande
skick. Uppgifter från de senaste åren uppskatta
införseln till 153,4 mill. fr. och utförseln till
98,5 mill. fr. Ungefär 2/3 af den förra och nära 1/2
af den senare härröra från handelsförbindelserna med
moderlandet. Fransmännen hafva, liksom förut romarne,
förnämligast i militäriskt syfte gjort mycket
för underlättandet af samfärdseln med landets inre
delar. År 1872 fans en jernväg mellan Oran och Alger
och en annan mellan Philippeville och Constantine;
andra voro föreslagna eller under anläggning.
Historia. Det nuvarande Alger omfattar forntidens
Numidien och Mauretanien. Dessa land eröfrades af
romarne omkr. 46 f. Kr. Under de romerske kejsarne
voro de i det mest blomstrande tillstånd och
hade öfver 30 folkrika städer. I 5:te årh. inföllo
vandalerna derstädes; i 8:de århundradet efterträddes
dessa af araberna. Omkr. 935 grundade en arabisk
furste, Zeiri, den nuvarande staden Alger, och
hans efterkommande innehade landet till 1148, då de
undanträngdes af almohaderna, hvilka herskade
der till 1269. Derpå styckades det i små områden. När
morer och judar i slutet af 1400-talet fördrefvos
från Spanien, slogo de sig ned i Alger. Från
denna tid blef A. en härd för sjöröfveriet. I de
kristnes strid mot sjöröfvarena hade väl Ferdinand
den katolske några framgångar, men redan i början
af 1500-talet fördrefvos spaniorerna, med Turkiets
hjelp. af Djereddin (l. Chaireddin) Barbarossa. Denne
ställde sitt rike, Alger, under Portens öfverhöghet
(1520). Han grundade militärdespotismen i Alger
och organiserade dess sjöröfvareväsende. År
1600 fingo janitsjarerna rätt att utse en dej,
hvilken såsom deras befälhafvare skulle stå vid
paschans sida. I början af 1700-talet gjorde sig
dejen oberoende af Porten. Derefter bildade A. en
militär-republik med den af janitsjarerna valde
dejen till öfverhufvud. – Alla försök att hämma
sjöröfveriet voro länge fruktlösa. Expeditioner mot
Alger företogos: af Karl V 1541, af engelsmännen 1670,
af engelsmän och holländare gemensamt 1669 och 1670,
af Ludvig XIV 1682, af spaniorerna 1775; men alla
misslyckades mer eller mindre. Först 1815 förskaffade
nordamerikanerna aktning åt unionens flagga genom en
seger, vid Cartagena, öfver Algers flotta. Följande
året bombarderades staden A. af engelsmännen under
lord Exmouth, och dejen tvangs derigenom till flere
medgifvanden. Men 1817 vågade sig algerska sjöröfvare
åter ut och uppbringade fartyg, hvilka tillhörde
de makter, som icke gåfvo dem tribut. Sverige var
bland de stater, hvilka beqvämade sig att erlägga
skatt.
Flere kränkningar af den franska flaggan, hvartill
kom en skymf, som tillfogades Frankrikes konsul af
Algers dej (1827), förmådde ändtligen fransmännen
att vidtaga kraftiga åtgärder mot sjöröfvarena. År
1830 eröfrade de staden Alger och togo den siste dejen
till fånga, Småningom sträcktes eröfringen ut öfver
de närmaste delarne af landet, under ständiga strider
med araber och kabyler. Abd-el-kaders namn säger i detta
hänseende lika mycket som en lång skildring. Med hans
tillfångatagande (1847) och kufvandet af kabylerna på
Atlas’ högslätter (1854) kan eröfringen sägas hafva
blifvit fullbordad. Men äfven efter denna tid hafva
understundom (senast 1871) våldsamma uppror hotat
främlingarnes herravälde. Frankrike underhåller för
den skull ständigt i A. en betydande truppstyrka
– år 1873: 59,684 man, hvaraf 9,000 infödingar
(turcos). Men Algers förr mycket prisade lämplighet
såsom plantskola för krigisk duglighet blef genom
tysk-franska kriget 1870-71 satt i starkt tvifvelsmål.
Förvaltning. Sedan år 1870 är A. egentligen icke
att betrakta såsom koloni. Genom ett dekret
från Tours, af d. 24 Okt. s. å., anordnade
nämligen nationalförsvarsregeringen en ny
civilförfattning. Algers provinser: <sp>Alger,
Oran<sp> och Constantine, blefvo upptagna i de
franska departementens antal och fingo hvardera
sin prefekt samt rätt att sända deputerade till
nationalförsamlingen. I spetsen för förvaltningen
står en generalguvernör, med ett conseil supérieur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
